Barn 44 av Tom Rob Smith

Leo Demidov jobbar som agent vid MGB, Ministeriet för statsäkerhet. Året är 1953, det är vinter och det är Moskva. Ingen törs yttra någonting, ingen törs tycka och tänka för ens tankar bevakas stenhårt av den sovjetiska staten och av Stalin. Och Leos jobb är att hitta alla de där oliktänkande som inte riktigt följer kommunistens riktlinjer. Minsta lilla misstanke leder till häktning, förhör, tortyr och Gulag läger. 
Men Leo känner inte riktigt sig bekväm med sina roll som agent. Han har aldrig tvivlat på sin stat, men arbetsuppgifterna känns ganska så obekväma. Helt plötsligt får han dessutom i uppdrag att ta reda på om hans fru är spion vilket i sin tur leder till att han hamnar i en härva av mördade barn. Men mord är inte något som begås i sovjetunionen. Det fungerar helt enkelt inte så i en likvärdig stat.

Fy katten vilken obehaglig läsning. I alla fall första halvan är grymt otäck och kanske allra mest för hjärntvätten, för tortyren som beskrivs och för hur människor tvingas till tystnad och likgiltighet. Och det värsta med det hela är helt talat inte tortyren, det är det faktum att jag vet att det är sant, att för inte så där värst längesedan fungerade det såhär i ett grannland till oss, och att det faktiskt fortfarande fungerar på liknande sätt i kommunistiska stater i vår värld. Det är det som gör mig illamående och det är det som fängslar mig medans jag läser boken.
Jag gillar Leo, för någonstan bakom fasad och hjärntvätt börjar finns där ändå en sympatisk person. Han är långt ifrån trevlig på många sätt, men ändå så finns där ett hopp om att han kanske ändå är en annan person. Och han växer till en riktigt stark karaktär ju längre boken går. Jag är också väldigt förtjust i Leos fru Raisa. Hon beskrivs som vacker och inte mycket mer till en början. Men även hon växer fram - tar mer och mer plats och blir en otroligt viktigt karaktär för berättelsen.
Sen har vi ju morden på barnen. Jag kan ganska så tidigt lista ut åt vilket håll berättelsen är på väg och hur det hela kommer att hänga ihop. Trots det så är det j*vligt obehagligt. Att man kan göra så mot barn är över min fattningsförmåga. Barnens roll är av underordnad betydelse men ändå av största vikt. Jag det är bara obehagligt.
Så sammanfattningsvis så skulle jag vilja beskriva den här läsningen som otroligt obehaglig, men det är det som gör den så bra. Jag får en inblick, jag får en tankeställare och jag får lära mig något längs vägen. Att det är ganska så klart åt vilket håll handlingen är på väg spelar absolut ingen roll för vägen dit är mästerlig och så snyggt utfört.
Efter att jag läst boken har jag fått reda på att det finns två böcker till om Leo Demidov och dem är jag absolut intresserad av att spana in. Är det någon som har läst dem och vill uttala sig så får ni väldigt gärna lämna en kommentar.

3 anledningar till varför Barn 44 är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. För den tankeställaren den ger mig som läsare. Den är rå, obehaglig och läskig, men det är snygg gjort och får mig att tänka, fundera och förundras. Då är det helt enkelt en bra bok.

2. Karaktärerna i boken känns väldigt mänskliga, trots de förhållanden de lever under. För mig är det så bisarrt och ofattbart men ändå känns karaktärerna levande och trovärdiga, mitt i allt det hemska.

3. Boken fångar läsaren från allra första sidan och sen släpper den inte taget någon stans. Det här är en riktigt bladvändare. Sen att det hela börjar med en stackars katt... det är en helt annan sak.

Barn 44 får 5/5 i betyg av mig. Från början satte jag ett lite lägre betyg på goodreads men helt ärligt, nu när boken har fått sjunka in ett litet tag så har jag helt glömt bort om det fanns en endaste anledning till att sänka det.

Jag har köpt mitt exemplar på loppis, så heja återbruk.

Men boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Några tankar en söndag

• Den här veckans absolut bästa måste nog vara kräftor. Igår var det kräftskiva tillsammans med hela klanen (vi är många som träffas vid sådana här trevlig tillställningar) och vi åt och umgicks och hade mysigt. Och så kräftor då förstås. Det är så himla, himla gott fastän det är tråkigt att skala och hålla på. Skönt hade vi det i alla fall, men idag är jag trött.
• Jag skulle också vilja nämna det där ösregnet och åskan som veckans bästa. Får man ta två? Det är klart man får, jag bestämmer själv reglerna. Underbart skönt att sitta och lyssna till, läsa till och givetvis lyckades jag med konsttycket att somna till det också. Skönt!
• Som jag nämnde i veckans jerka så har jag börjat lyssna på The Hobbit som ljudbok. Jag har nu lyssnat ett par kapitel av den och så klart tycker jag om historien (vilken jag har läst tidigare) men jag måste erkänna att jag har lite svårt för uppläsaren. Eller egentligen inte så mycket för uppläsaren utanför hans förmåga att ge alla karaktärer olika röster. Det i säg brukar jag inte ha några problem med men dessa rösterna blir en aning otydliga så jag har svårt att höra vad som sägs. Men å andra sidan så somnar jag ju vansinnigt skönt just av det faktum att jag inte riktigt hör.
• Den här veckan har det gått lite segare med läsningen. Kanske för att jag plockade upp en tegelsten, men också för att det har gått åt mycket tid till att befinna sig på jobbet den här veckan. Nästa vecka kommer tyvärr inte bli bättre, det vet jag. Då är det många sena dagar, och stor brist på tidiga. Överlever väl det också.
• Jag tror det var förra veckans om jag skrev om att jag blivit lite bättre på att recensera böckerna direkt efter att jag läst ut dem. Det var nog bara en tillfällighet. Har inte riktigt gjort det denna veckan och har några böcker liggandes här bredvid datorn som behöver recenseras. En tillfällighet med andra ord.
• Har precis läst ut Vargbröder: Havets fångar och tänkte att då kan jag snart börja på tredje delen. Problem! Har inte tredje delen hemma, det visade sig vara fjärde delen som stod i bokhyllan. Så nu måste jag börja leta runt på loppisar, eller så får jag kanske ta och prova bokbörsen.se som jag aldrig tidigare har beställt något från. Eller så kan jag ju faktiskt uppsöka ett bibliotek för jag har sett att den finns inne på statsbiblioteket och den finns förmodligen på vårt lokala lilla skolbibliotek också. Men jag vill ju gärna äga...
• Förresten. Finns det någon som har erfarenhet av att köpa böcker på bokbörsen.se. Jag tar gärna emot lite tips om hur det fungerar och om det är bra.

Ha nu en riktigt skön kväll. På återseende nästa vecka!

En smakebit på søndag: Havets fångar

Idag regnar det och mullrar utanför mitt fönster. Det är verkligen kontraster till i fredags då det var varmaste sommar. Men jag njuter nog helt ärligt mest av det här. Idag kan jag då nämligen med gott samvete hålla mig inne. Sitta i min fåtölj, dricka te, läsa, tända ljus och kanske smaska på något gott. Jag ska också se om jag inte kan få till något eller några inlägg att förhandsinställa. Vi får väl se helt enkelt.
Men först tänker jag bjuda på en liten smakbit ur boken jag läser för tillfället. Det är Havets fångar som är andra delen i Michelle Pavers serie om Torak och hans vargbroder Ulv. En bok för bokslukaråldern (älskar det ordet) men även väldigt passande för mig.

Torak har precis blivit tillfångatagen av Sälklanen och upplever för första gången i sitt liv en färd på havet. Han närmar sig nu Sälarnas ö och på sidan 156 står det sedan såhär.

Men när de kom närmare glömde han bord det. Det verkade inte stå rätt till i bukten. Vattnet var mörkrött, alltför mörkt för att bara vara färgat av den nedgående solen.
Sedan kände han en välbekant, samtidigt salt och söt lukt, mycket tydlig i den vindstilla luften. Det kunde väl inte vara...
Det var det.
Sälbukten var full av blod.

Vill ni läsa fler smakbitar så föreslår jag att ni går in och tittar på Maris blogg Flukten fra virkeligheten.

Sommaren i bokspeglen

Även om kanske inte sommaren är helt slut ännu, i alla fall inte i min lilla hörna av sydöstra Sverige så tänkte jag ändå försöka sammanfatta sommarens läsning lite grann. För det har verkligen varit en sommar full med läsning. Jag har helt enkelt läst massor. Så för att sammanfatta det hela lite så har jag radat upp med ett antal punkter att besvara. Får se hur detta ska gå...???

Sommarens antal:
49 böcker så här långt. Kan mycket väl bli åtminstone en till. Så 50 böcker på tre månader är ganska otroligt mycket.

Sommarens genre:
Förvånansvärt så skulle jag nog vilja säga deckare här. Jag har brukar visst läsa en eller annan deckare i vanliga fall men den här sommaren har det blivit massor, och jag har känt behov av att läsa otäcka, krypande deckare vilket inte brukar hända så där värst mycket. 16 av böckerna i sommar kan räknas till deckare/thriller.

Sommarens läskigaste:
Jag läste av en händelse Alex Marwoods Granne med döden nu i sommar. En sådan där bok som jag tog upp lite på chans. Men den var definitivt otäckt obehaglig och väldigt läskig på sina ställen. Den är dock väldigt tätt följd av Barn 44 av Tom Rob Smith som är läskig på ett helt annat sätt. Just för att man vet att det finns en sanning bakom alla tortyrmetoder.

Sommarens roligaste:
Tricky Twenty-two! Som vanligt roas jag alltid av Janet Evanovich böcker. Det är sådär tokroligt så det nästan egentligen är dåligt roligt. Men jag skrattar högt ändå.

Sommarens ljudboksupplevelse:
Att lyssna på Muminböckerna upplästa av Tove Jansson. Jag älskade dem när jag läste dem men tror nästan att jag älskar dem ännu mer efter att ha lyssnat på dem också. Överlag är jag glad att jag hittat lite favoriter på Spotify.

Sommarens fantasy:
Kraften av Siri Pettersen är sista delen i Korpringarna och vilken avslutning hon har fått till på triologin. Så otroligt bra, fint, spännande, romantiskt, hemskt och verkligt. Jag älskar serien och mest älskar jag nog faktiskt denna sista boken.

Sommarens vackraste:
I form av illustrationer så blir det helt klart Nordiska gudar av Johan Egerkrans. Har ännu inte fått till någon recension på denna men när den kommer så blir det definitivt lovord av alla vackra illustrationer, av omslaget som påminner mig om juteväv men givetvis om det intressanta innehållet.

Sommarens nya författare:
Har stött på en hel del för mig nya författare under sommaren som jag tänker ge fler chanser. Men Alex Marwood toppar nog denna listna.

Sommarens nyhet:
Jag måste nog ändå säga Harry Potter and the Cursed Child av J.K Rowling här. Det är Hogwart, det är magi och det är en fantastisk känsla. Dessutom är det ju en nyhet i sig för mig att läsa ett manuskript. Det var jag positivt överraskad av.

Sommarens klassiker:
Har blivit dåligt läst vad det gäller klassiker. Eller det beror helt på vad man räknar till klassiker. Jag har ju läst/lyssnat på väldigt många barnklassiker och de måste ju räknas de också. Bäst är nog ändå Kometen kommer av Tove Jansson. Eller Nya hyss av Emil i Lönneberga av Astrid Lindgren. Jag har verkligen fått en lite annan syn på Emil efter den här omlyssningen. Kräver ett inlägg för sig tror jag.

Sommarens sämsta:
Glasblåsarns barn av Maria Gripe var inte riktigt någonting för mig trots att jag verkligen trodde att det skulle vara det. Den var för luddig och konstig för min smak helt enkelt.

Sommarens bästa:
Granne med döden eller Kraften vinner nog den här kategorin. Båda är så fantastiskt bra och så väldigt olika så det är svårt att sätta den ena före den andra. Tycker ni ska ta och läsa båda två...

OBS! Med sommaren menar jag juni, juli och augusti...

Eremiten av Thomas Rydahl

Eremiten på ön Fuereventura heter egentligen Erhard. Han flyttade till ön för knappa 20 år sedan från Danmark och har sedan dess sysselsatt sig med att köra taxi, stämma pianon och dricka lite då och då. Men så en dag får han en förfråga från polisen om han inte kan hjälpa dem med några tidningspapper som de tror kan vara skrivna på danska. Det visar sig att de här tidningspapperna har att göra med en tre månader gammal pojke som har lagts i en låda för att svälta ihjäl. Tyvärr verkar inte polisen göra så mycket åt fallet och det kan inte Erhard acceptera. Så istället börjar han själv nysta i det och det blir mer och mer komplicerat och han blir mer och mer intrasslad i en stor otäck härva.

Det här var lite av en ny läsupplevelse för mig. Jag har aldrig tidigare läst något av den dansk författare, och jag har heller aldrig läst något som utspelar sig på en turistön i skuggan av turismen. Men det är inte bara dessa faktorer som läsupplevelsen till något nytt. Erhard är en knepig person att förstå sig på och samtidigt får man som läsare följa med i alla hans tankegångar, och de är av det ganska dystra slaget.
Jag tycker också till en början att berättelsen är ganska så knepig. Får inget riktigt sammanhang utan kastas från den ena händelsen i taxin, till nästa framför en person som jag inte riktigt vet vem det är. Men det ljusnar och då gör det det med besked. Det handlar om en lära känna process för mig och Erhard och när jag väl har lärt känna honom så blir allt mycket mera begripligt. Jag kan börja gissa vart åt det hela är på väg, jag kan gissa mig till motiv och förvecklingar. Det blir dock inte riktigt som jag tänkt mig tillslutet ändå. Nästan, men inte riktigt.
Över lag tycker jag att det här är en trevlig ny bekantskap. Jag tar med mig vissa frågetecken nu i efterhand kring handlingen, men på det stora hela så är det väldigt bra. Spännande, lite otäckt och udda karaktärer. Bra helt enkelt!

3 anledningar till Eremiten är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. I den här boken känns det verkligen som att åka iväg på semester. Jag tycker mycket om att följa med i Erhards taxi längs turisttäta stråk, till stranden med sina surfare och längs små kringelikrokiga bakgator med pubar och nattklubbar. Får lite känslan av att vara 20 igen och vilja upptäcka ön med mina kompisar.

2. Att verkligen få följa Erhard i hans tankebanor och funderingar gillar jag. Som jag skrev där uppe så är det absolut inte några solskenstankar utan han är en väldigt deprimerande och ganska så ensam person egentligen. Men det gör ingenting. Jag kan ändå sätta mig in i hur han fungerar samtidigt som han är hemlighetsfull enda till sista sidan.

3. Att allt är så mycket större än det verkar. Här vill jag inte gå in på några detaljer för då finns risken att jag spoilar något och det vore ju synd, men berättelsen är betydligt mycket mer än den där lilla döda pojken.

Eremiten får 4-/5 i betyg av mig.

Tack Bokfabriken för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Sommar fortfarande

Något av det allra bästa som jag vet med sommaren är de varma kvällarna och nätterna som är gjorda för att sitta ute och samtala, spela spel eller för den delen läsa. Jag tycker dock inte att det har funnits överdrivet många av den varan just i sommar. Men idag ska jag inte klaga. Klockan är snart 22.00 på kvällen den 26 augusti och vi har 19 grader varmt ute och alldeles underbart. På dagarna tycker jag att det är för varmt och skulle gärna se lite kall, krispig höst (på grund av på tok för många graviditetskilon och vätska i kroppen) men nu när jag sitter med ytterdörren öppen i bara linne och läser och bara njuter, ja då är jag ganska så glad för att vi fortfarande har sommar. Och det får gärna vara sådant här väder i morgon också för då ska det ätas kräftor, vilket är bland det godaste jag vet.

Läsa i helgen

Kräftskiva!!! Det är vad lördagen kommer bestå av och något jag ser väldigt mycket fram emot. Däremot snor det ju tid från läsningen så det blir nog inte några jättemängder lästa. Jag håller fortfarande på med Eremiten av Thomas Rydahl. Den är bra men tar tid och helt ärligt har jag inte haft så mycket av den varan denna veckan. Men det ska väl i alla fall hinna ta slut någon gång under helgen.

Helgens läsplaner är följande: