2016-10-26
Idag blir jag borta....
I morse fanns lite energi för att blogga. Då bestämde sig helt plötsligt nätet för att sluta fungera. Nu har vi äntligen nät igen och tyvärr har all energi försvunnit. Så idag får ni klara er utan mina "kloka" funderingar. Jag ska istället sätta mig och läsa.
2016-10-25
Veckans utmaning: Författare om, i och bakom texten

Jag vill att du berättar om en bok där en verklig eller en fiktiv författare är viktig. Kanske en bok om att skriva, en bok där en författares röst är väldigt tydlig eller varför inte en självbiografisk bok.
Någon verklig författare kan jag verkligen inte komma på men några fiktiva ska väl gå bra. Senaste jag läste var Breven från ön av Jessica Brockmole. Här är vår hjältinna poet och har givit ut ett par böcker som gör att hon får ett beundrarbrev som så småningom leder till många år av brevväxling och en spirande kärlek. En roman helt skriven i brevform.
En annan författare som är central i ett antal böcker och blir en så viktig del av händelsen just för att han har skrivit böcker är Robert Langdon ur Dan Browns böcker. Änglar och Demoner är första och bästa boken men jag tycker om dem allihopa.
Sen dyker Erik Ponti upp i mitt huvud. Det är ju en självbiografisk karaktär av Jan Guillou som dyker upp i Hamitonböckerna där han är journalist, han är med i den fantastiska boken och filmen Ondskan som är lite självbiografisk och om jag inte missminner mig så finns det fler böcker där han är med t. ex Tjuvarnas marknad. Jag tycker det är lite spännande hur han har trollat in sig och sin författarroll i böckerna på ett ganska så diskret sätt. Mycket kan man säga och tycka om Guillou men jag tycker i alla fall att han skriver bra böcker.
Jag nöjer mig med de exemplen, i morgon kommer jag säkert på massor med andra böcker eller filmer.
Top Ten Tuesday: Lite läskigt

Det där med Halloween och skrämmas är ju inte riktigt min grej, vilket jag tror jag har nämnt ett antal gånger här på bloggen. Men nu när temat kommer upp i Top Ten Tuesday så får jag väl försöka göra något av det. Så det blir en liten blandning - "Läskiga" saker jag faktiskt har läst/sett eller tänker läsa/se. Begreppet läskiga är ganska så brett, det behöver inte vara just skrämmande utan kan lika gärna var obehagligt.
1. Nu vet jag inte om jag tycker att den var så läskig men många som kan det här med spöklitteratur menar att den är just läskig och skrämmande. Jag satt mest och väntade på när jag skulle bli rädd och det var de förväntningarna som var det enda lilla otäcka. Boken jag talar om är The Woman in Black av Susan Hill.
2. PAX-serien av Åsa Larsson och Ingela Korsell är bland det läskigaste jag har läst och måste givetvis få vara med på den här listan. Dessa är otäcka på riktigt och framför allt Mylingen och Gasten. Där var jag riktigt rädd.
3. Shutter Island har jag sett som film, inte läst men där kan vi verkligen snacka obehagskänslor. Varför maken lyckades övertyga mig att se den vet jag inte riktigt men såg den gjorde jag - med kudde framför ansiktet och allt. Jag kan inte heller tyckt så illa om den för jag fick för mig att jag skulle läsa den också och införskaffade ett ex på loppis. Loppisexet är nu borta och planerna på att läsa har också försvunnit.
4. En helt annan typ av läskighet är deckare som involverar tortyr och väldigt realistiska moment. Till genren hör Barn 44 av Tom Rob Smith. Den är definitivt obehaglig på alla sätt och vis, men så bra bok.
5. Och så var det bara en måste nog ändå ses som ganska så otäck. Det är något speciellt när en liten grupp människor befinner sig ensamma på en ö och en efter en börjar de dö runt omkring en. Jag tycker i alla fall att Christie har lyckats mästerligt med att skrämmas i den här boken.
6. Vinterfolket av Jennifer McMahon har jag fått i gåva på bokmässan. Den beskrivs som väldigt obehaglig och otäck och ändå har den fått stå kvar i min bokhylla och faktum är att planerna är att läsa den någon gång i framtiden. Jag ska bara samla ihop mina nerver ordentligt innan.
Och sen tog det typ stopp på hjärnaktiviteten. Läskigare än så blir det inte för min del. Visst har jag väl sett en del skräckfilmer i min ungdom men inget som jag kommer ihåg speciellt mycket av. Det har helt enkelt aldrig varit min grej. Men jag gillar Spöket Laban....
Tematrio - Höga berg och djupa dalar
Tanken var att ju att inlägget Veckans tematrio skulle kommit upp i går, men eftersom det kom ut ganska så sent så hade jag på riktigt hunnit försjunka i en bok och hade en katt i knät så det blev liksom inte av. Jag prioriterade helt klart boken när det äntligen var lite roligt att läsa. Men nu ska jag försöka ge er tre böcker som på något sätt har med berg och dalar att göra.Berätta om romaner eller andra texter som innehåller höga berg och djupa dalar! Temat kan tolkas både bokstavligt och bildligt.
Här blir det nog tre väldigt bildliga svar tror jag.
1. Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren. Det är ju inte alla som har ett helvetsgap. Det kanske inte direkt är ett berg men kommer jag inte ihåg fel så låg Mattisborgen på ett berg.Och effekten av högt till väldigt djupt finns ju där i alla fall - eller i alla fall om man trillar ner.
2. I ett väldigt stort berg - som heter Ensamma berget - bortom Mörkmård bor det en drake. Smaug har tagit över berget från dvärgarna och det är upp till Bilbo och hans kumpaner att försöka ta berget och dess rikedomar tillbaka. På vägen fastnar de också inuti ett berg där det hittas en viss ring som har betydelse för allas överlevnad. Praktiskt nog heter byn/staden bredvid berget Dale eller Dal. Givetvis är det J.R.R Tolkien som är författaren.
3. Av någon anledning kan jag inte låta bli att tänka på Pippi Långstrump. Det här är extremt långsökt, men hon känns väldigt höga berg och djupa dalar. Framför allt tänker jag på när Pippi, Tommy, Annika och Herr Nilsson precis har träffats och bestämmer sig för att gå på picknick i en hage. Där kommer jag bestämt ihåg att Tommy och Annika sjunger "Vi går över daggstänkta berg fallera". Ja, jag vet det är långsökt, men det är det ända jag kan komma på så ni får ta det så.
2016-10-24
Lockwood o Co: Den skrikande trappan av Jonathan Stroud
Vi befinner oss i London - i ett London som har drabbats av ett litet problem som det så fint heter. De senaste 50 åren har nämligen staden och landet invaderats av spöken. Och spöken är inget trevligt problem för blir man berörd av ett spöke svullnar man upp och dör.
Det har visat sig att det bara är barn och ungdomar som kan se spöken och då bara vissa. Därför har de fått en mycket viktig roll i samhället och agenturer för spökagenter blommar.
Lucy har inte bara förmågan att se spöken - hon kan höra dem också. Efter att ha varit agent på landet under ett par år söker hon sig in till staden och får tillslut anställning på den lite mindre firman Lockwood o Co. Helt ärligt så går det väl inte lysande för dem, men på något sätt får de ändå ganska så spännande fall.
Det här är inte en bok för mig - så har jag tänkt många gånger. Ändå har den levt kvar i bokhyllan trots mängder med rensningar. Spöken och jag och att kanske bli skrämd, tänker jag när jag sätt mig med boken. Nåja, jag ska ge den några sidor i alla fall. Och några sidor, blir till några fler, och några fler och så är boken helt plötsligt slut.
Nu har jag läst den och kan väl fortfarande säga att det inte helt är en bok i min smak. Trots det tycker jag inte på något sätt att den är dålig. Visst det är spöken och det intresserar mig inte speciellt mycket och visst tror jag att den vill skrämmas lite här och där men jag blir aldrig riktigt skrämd. Däremot finns det saker som jag gillar väldigt mycket med boken och det är först och främst de självständiga karaktärerna, barnen som ibland känns så mycket vuxnare än vad de egentligen är och ibland känns som barn som verkligen försöker vara vuxna utan att riktigt lyckas hela vägen. De är helt klart en skön blandning de där tre som jobbar på Lokwood o Co. Lucy, Lockwood och George - alla väldigt olika men ändå blir de till ett bra team. Framför allt gillar jag det något komplicerade relationen mellan George och Lucy - de som inte riktigt kan vara vänner och sams. Upplyftande att få sådana relationer också.
För mig som vuxen är boken ganska så förutsägbar, men det gör ingenting. Lite spännande blir det definitivt med jämna mellanrum och hade jag läst den här när jag var typ 12 hade jag förmodligen älskat den. Eller - min lillasyster hade definitivt gjort det - hon som älskade alla spökhistorier och hemsökta hus och läskigheter.
På det stora hela är jag lite i fel målgrupp, men för rätt läsare tror jag helt ärligt att det här kan vara hur bra som helst. Till och med jag som är fel läsare blir lite sugen på att läsa fortsättningen.
Den skrikande trappan får 3+/5 i betyg av mig.
Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och Cdon.
Ny vecka - nya tag

2016-10-23
Några tankar en söndag

- Helt ärligt så har jag svårt att plocka fram veckans positiva. Det har känts som en väldigt lång, och väldigt dryg vecka som allra mest har spenderats i ensamhet. Jag tycker om att vara ensam men helt ärligt nu har maken snart varit borta i en vecka så nu tycker jag att han kan komma hem. Men några ljuspunkter har ju ändå veckan bjudit på och den bästa måste nog ändå få vara katten som varje kväll har pockat på uppmärksamhet och som har tvingat in mig i läsfåtöljen för där är bästa platsen att ligga i mitt knä för att bli kelad för tillfället. Han ligger tryckt mot magen och bara spinner och spinner. Hur mysigt som helst tills jag får lätt klaustrofobi för att jag inte kan röra mig.
- Idag har det inte blivit mycket gjort över huvudtaget utan jag har bara legat i soffan och tittat på Secrets of Great British Castels som är en dokumentär-serie på Netflix om just stora brittiska slott och deras betydelse. Nu ska jag nog fortsätta på samma tema, antingen med någon liknande dokumentär eller en film och brittiska kungligheter. Det kan passa vilket som, bara jag inte behöver anstränga mig för mycket.
- Läsandet går på sparlåga just nu... Det är konstigt att just detta fenomen skulle infinna sig nu när jag bara är hemma och inte behöver jobba. Men helt ärligt så läste jag nästan mer när jag jobbade heltid. Det är inte så att jag inte vill läsa, det är bara det att energin saknas. Sen måste jag påstå att de bekväma sittställningarna verkar ha försvunnit nu när man inte direkt är liten och nätt längre. Allt blir så mycket jobbigare när man inte ens kan sitta bekvämt, än mindre ligga skönt. Men nu är det nerräkning och det finns ju i alla fall ljudbok.
- I veckan kom det hem ett recensionsex till mig som det gör med jämna mellanrum. Det är en bok som jag absolut skulle kunna tänka mig att läsa - förutom att det är tredje avslutande fristånde boken i en serie. Det blev lite jobbigt. När andan faller på tror jag trots allt att jag ska ge den ett försök, men det är inte ultimat att få tredje delen i en serie. Jag vet ärligt talat inte om jag vill investera tid i att läsa tidigare delar. Får helt enkelt avvakta och se.
- Nu när hösten äntligen är här och alla de rätta känslorna har fått ta plats i typ två veckor - då är det dags att börja längta efter julen. Jag börjar få sådana julkänslor nu så det är inte klokt. Samtidigt vet jag att jag inte kommer att kunna pynta så mycket här hemma i år och förmodligen kommer det inte ens en gran hit i år men längta kan man väl få göra ändå. Kan också hända att jag har börjat nynna på julsånger redan.
Nu ska jag koka te och sen ska jag kolla på film. Syns nästa vecka...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
