Vikingablot av Catharina Ingelman-Sundberg

För tre år sedan gick Erik i Vinking. Planen var att han skulle vara borta ett år för att sedan komma tillbaka med tillräckligt mycket pengar för att gifta sig med sin Jorunn. Det gick ju uppenbarligen inte riktigt som han tänkt sig och väl tillbaka i Birka så upptäcker han att Jorunn precis gift sig med hans bror. Inte nog med det, med sig hem på sin båt hade han en passagerare vid namn Ansgar. Ansgar som vill omvända hedningarna till att tro på Vite Krist. Inte riktigt vad Erik vill.

Jag var så sugen på att plocka upp den här boken när jag såg den. En vikingahistoria av författare jag har gillat tidigare. Det måste ju helt enkelt bli bra. Och att det dessutom var en nyrelease av en bok som tydligen många gillat gjorde ju saken bättre. Men tyvärr, det här var ingen ting för mig. Jag tyckte att den var för långsam samtidigt som den gjorde jättehopp i tiden helt plötsligt som gjorde att jag fick svårt att hänga med i svängarna.
Ingen av karaktärerna intresserar mig. Erik känns på tok för självsäker många gånger och framför allt väldigt egoistisk. Ansgar känns inte heller som en karaktär att knyta an till, kanske just för att han ser sig själv som en högre stående varelse än hedningarna. Jorunn gillade jag inte alls. Den enda som jag möjligtvis kunde bry mig lite om var Estrid, en ung tjej som kommer till Birk med ett barn på armen och blir kompis med Erik.
Däremot är det intressant att läsa om Birka och jag hade väldigt gärna haft lite mer fokus på just den historiska aspekten. Istället var det mest en massa intrigerande.
Nej tyvärr så var det här inte en bok för mig. Och jag kommer inte att fortsätta läsa på serien. Men omslaget får lite bonuspoäng.

Vikingablot får 2/5 i betyg av mig.

Andra delar i serien heter Vikingasilver och Vikingaguld.

Tack Forum för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och Cdon.

Kaffe med rån av Catharina Ingelman-Sundberg

Märta har tröttnat på att bli behandlad som en mindre betydande människa. Det verkar helt klart som om Sveriges interner har det bättre än vad hon och hennes vänner har det på äldreboendet Diamanten AB. Därför får lyckas hon övertala sina vänner att de ska begå ett brott så de kan få bo i ett fängelse istället. Dessutom, vem misstänker en pensionär med rullator för att begå ett brott.

Det här är så där lite lagom småroligt. Dråpligt är ett bra ord för att beskriva berättelsen. Den innehåller ett gäng sköna karaktärer med Märta i spetsen och sen henne vänner Stina, Anna-Greta, Snillet och Krattan. De bestämmer sig helt enkelt för att börja begå brott och men samtidigt vill de ju inte göra för läskiga saker. Ingen får komma till skada.
Jag tycker om den här typen av böcker. Så där lagom småhysteriskt utan att för den sakens skull bli pinsamt. Det är lite typiskt svenskt för det är lagom, det går till överdrift utan att för den sakens skull överdriva för mycket.
Boken går lite upp och ner i min mening. Den börjar bra, men tappar den lite i mitten. Mot sluter börjar den däremot få upp farten igen tycker jag. Det blir något moment för mycket med deras byte tycker jag. Men sammanfattningsvis tycker jag att det är en helt okej bok.

3 anledningar till varför Kaffe med rån är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Att den här boken verkligen har en ståndpunkt mitt bland alla tokigheter. Den vill visa på att bara för att man blir gammal så slutar man inte vara en människa. Dessutom blir jag glad av värmen som finns mellan vännerna i pensionärsligan och att de faktiskt uträttar saker tillsammans. Sen är det ju aldrig fel med lite kärlek på gamla dagar.

2. Jag gillar humorn. Det gör jag. Som jag nämnde tidigare, den blir inte för hysterisk även om det kanske lutar åt det hållet ibland. Ibland vill författaren liksom för mycket och det blir lite för uppenbart men jag kan ändå inte låta bli att gilla det.

3. Tanken på att alla äldreboende borde ha ett gym som de gamla kan träna på. Tycker detta är väldigt bra.

Kaffe med rån får 3+/5 i betyg av mig.

Andra böcker av författaren är bland annat Brännmärkt, Förföljd, Befrida, Låna är silver råna är guld

Brännmärkt

Anne Persdotter mister i ett skeppsbrott allt. Sin man, sina tillhörigheter och i förlängningen sitt ofödda barn. Som enda överlevande efter Hansa-skeppet hjorten räddas hon av ett fiskarpar. Men detta fiskarpar är inte så snälla som det kan tyckas och i slutänden måste Anne fly för sitt liv. Hon flyr in till Stockholm, ett Stockholm i slutet av 1300-talet där tyskar och svenskar styr tillsammans men där oroligheterna kokar under ytan. Wittaliebröderna härjar fritt i staden, samtidigt som drottning Margareta och danskarna står och knackar på porten.
I Stockholm möter Anne snälla människor som tar henne under sitt beskydd. Den snälla Valborg som driver en vinstuga, där är spelemannen Mattis, samt hennes föredetta mans kompanion Alf. Men vem är egentligen vän och vem är fiende?

Brännmärkt att Catharina Ingelman-Sundberg är en historisk roman av den typen jag brukar älska att försjunka i. Den innehåller kärlek och sorg, historia med viss sanningshalt samt lite otäckheter. Språket flyter och Stockholm känns väldigt levande i mina öron. Jag kan nästan känna lukten av hav och fisk, samt höra sorlet av människor i rörelse i den gamla staden. Men samtidigt grips jag inte riktigt av historien, kanske då framför allt för att författaren inte gör som jag vill. Hon skriver sin egen historia och inte riktigt den jag vill höra. Inte alls författarens fel utan mitt, jag som har en annan inställning. Samtidigt har jag på känn att det kan bli som jag vill om jag ger mig vidare in i läsningen av bok två och tre i samma serie.
Det är helt klart en läsvärd bok om man gillar den här typen av böcker om jag kommer att läsa/lyssna på fortsättningen, förmodligen rätt så snart.

De följande böckerna heter Förföljd och Befriad.