Tematrio - Krigets fasor

Jag tycket faktiskt ganska mycket om att läsa om krig. Det låter kanske helt knäppt men så är det i alla fall. Men det ska inte vara vilka krig som helst utan det ska vara historiska böcker (romaner) där fakta och fiktion blandas på ett snyggt sätt.
Med tanke på detta så tycker jag Lyrans tematrio passa mig perfekt.

1. Skrev tidigare idag om Conn Iggulden och han är lite av en mästare på att skriva om stora krigiska härförare. Hans serie om Djingis Khan (Erövraren) är mycket bra. Men räkna med ganska detaljerade krigsföringar och krigslister.
2. Fortet av Bernard Cornwell handlar om ett sjöslag under amerikanska frihetskriget. Det är ett krigsslag som egentligen blir ganska löjligt, för ingen sida tror sig om att kunna segra utan de ligger och väntar ut varandra och försöker lura varandra. Boken är otroligt långsam men ändå så tänker jag på den så här i efterhand som ganska bra.
3. Om korstågen och krigen i Det Heliga Landet kan man läsa om när man plockar upp Brödraskapet av Robyn Young. Här får vi följa några korsriddare i deras kamp med att återta Jerusalem. Det är definitivt krig i den här boken. Tyvärr har det inte blivit av att jag läst andra boken än - Korståg - men den står i hyllan och väntar på sin tur.

Fortet av Bernard Cornwell

Fortet är en bok om amerikanska frihetskriget och om ett slag som utspelade sig några veckor under sommaren 1779. Britterna har gått i land på ett ställe som hette Majabigwaduce, Massachusetts - allt för att återerövra land i dessa trakter. Under ledning av general McLean bygger britterna ett fort - Fort George.
Amerikanerna vill återinta denna plats och skickar en stor flotta för att ta tillbaka sitt land. Amerikanerna är under ledning av General Lowell och kommendörskapten Saltonstall.

Där har ni grunderna för boken. Sen påbörjas en lång och detaljerad förklaring av detta slag där det egentligen inte händer så mycket. Amerikanerna skjuter några kanonkulor. Britterna skjuter några kanonkulor. Amerikanerna skjuter några kanonkulor till och så fortsätter det.
Boken innehåller en mängd detaljer om sjökrigsföring och om kanoner och musköter. Men den innehåller också ett otroligt stort personregister hämtat från verkligheten. I början är det lite svårt att hålla koll på alla karaktärerna och namnen och fartygens namn men såsmåningom börjar jag få en ganska klar bild för mig.

För mig som är en riktig historienörd så blir det tillslut till riktigt intressant läsning även om jag ibland tycker jag hör orden artonpundare och niopundare några gånger för mycket. Jag blir sugen på att veta mer och googlar mig fram till mer information.
Det bästa med boken tycker jag ändå är hur författaren lyckas förlöjliga slaget på något sätt. Lowell framställs som en inkompetens general som inte vågar ge sig in i några slag utan kommendörkapten Saltonstalls hjälp med att beskjuta britternas skepp. Saltonstall är inte bättre han utan han är högdragen och ser sig själv som för mer än alla andra. Han vill inte under några omständigheter inte riskera sitt eget skepp.
Sen har vi Paul Revere som är högsta befäl över artilleriet och som bara visar upp en inkompetent och tjurig sida. Det enda amerikanska befäl som egentligen verkar ha några vettiga tankar är general Wadsworth men han talar hela tiden för döva öron.

Jag tror inte att det här är en bok som passar alla men är man historieintresserad och då kanske framför allt krigshistorieintresserad så tycker jag definitiv man ska ge den en chans. Men var beredd på att det tar ett tag att komma in i den. Och sen tror jag att boken hade gjort sig väldigt bra som film (en liten parantes bara).

Tack Bazar förlag för recensionsexemplaret.