Barnbokstorsdag: Vispekböcker och Pippi Långstrump

I tisdags var jag och Elin på biblioteket igen. Det brukar bli så med lite jämna mellanrum och som vanligt kom vi därifrån med en liten hög till mamma och en liten till Elin. Den här gången blev det ganska så många vispekböcker till dottern, ni vet de där fantastiska böckerna som Rabén och Sjögren ger ut. Det började med klassiska barnvisor så som Björnen sover, Lilla snigel och Krokodilen i bilen, alla illustrerade av Catarina Kruusval. Sen kom också Astrid Lindgrens underbar barnvisor under samma koncept och det var först och främst dessa vi lånade.

Så till det fantastiska. Elin är nu 8 1/2 månad och kan redan välja vilken bok vi ska läsa allra mest. Hon letar medvetet fram Här kommer Pippi Långstrrump och så ska vi sjunga och läsa den boken tillsammans, eller ensam för den delen. Och då har vi bara haft den här hemma i två dagar ungefär. Hon sitter och gungar med när vi sjunger och det syns tydligt hur Ingrid Vang Nymans klassiska Pippi-bilder fångar hennes intresse. Så heja läsning och heja Pippi Långstump, men allra mest heja Elin som visar så tydligt att hon tycker om det där med läsning.

För övrigt kan jag verkligen rekommendera de där illustrerade sångböckerna. Du behöver absolut inte kunna sjunga utan det går precis lika bra att läsa texten på sidorna eller prata om bilderna med barnen. De är hur som helst fantastiskt fina och igenkänningen för barnen blir stor då de många gånger känner igen sångerna.

Det blev faktiskt en novell

Hör och häpna, men igår läste jag ut en novell och tyckte faktiskt om den också. Det var novellix novell nummer 57; Luise Justine Mejer av Astrid Lindgren. Och som sagt, jag tyckte faktiskt väldigt mycket om den. Hanlingen är helt enkelt en väldigt fin och sorglig kärlekshistoria, inbäddat i ett myller av korrespondens i Tyskland på 1700-talet. Visst där är många namn och platser att hålla reda på men läser man bakom orden så är det så vackert. 

Nu har jag två till noveller av Astrid Lindgren att läsa och nu ser jag fram emot att läsa dem en aning mer än vad jag gjorde tidigare.

Astrid Lindgren av Agnes-Margrethe Bjorvand o Lisa Aisato

Det här är biografin om Astrid Lindgren som jag kanske tycker att alla bör läsa. Jag är absolut inte ett stort fan av biografier och memoarer men den här passar mig, kanske främst för att den är skriven på barn på ett väldigt varmt och kärleksfullt sätt. Läsaren möts av detaljer av Astrids liv och framför allt om det människor, de lekar och de händelser som har påverkat henne till att skriva sina underbara böcker. Varje uppslag har ett tema, där en kort text presenteras och ett citat av Lindgren som passar till texten. Sen är det bilder.  Alla dessa underbara bilder som faktiskt ger mig allra, allra mest. Det är fantastiska illustrationer av Astrid och av hennes föräldrahem och av alla de underbara figurer. Allra, allra mest tror jag att jag gillar illustrationerna som inleder boken. Där man bara får se ett par stora skor och ett par randiga strumpor och ett par ben som försvinner upp över sidan. Ni kan aldrig gissa vem de kan tänkas tillhöra.

Så det här är absolut en bok jag rekommenderar. För Astrid Lindgren är absolut en författare som inspirerar mig. Hennes böcker har haft en otroligt stor inverkan på mig som barn och som läsare, och även filmerna har varit centrala i mitt liv. Som vuxen har jag dock mer och mer börjat se människan bakom böckerna, hon som använde sitt inflytande till att skapa en lag mot aga i Sverige, som hela, hela tiden står på barnens sida och som om och om igen visar oss hur viktiga de är. Hon är helt klart min förebild.

3 anledningar till varför Astrid Lindgren är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Att den är så kärleksfullt berättat och verkligen visar på att Astrid Lindgren var en människa med stor kärlek till människan och framför allt till barnen.

2. Illustrationerna är helt enkelt fantastiska.

3. Jag älskar att det på varje uppslag finns med ett citat, antingen från en bok eller från något annat klokt hon sagt. Här är nog mitt absoluta favoritcitat av Astrid Lindgren.

Jag ger biografin Astrid Lindgren 4/5 i betyg.

Tack Modernista för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Minirecensioner: Några klassiska barnböcker

Här bjuder jag er på ett hopkok av några klassiska barnböcker jag har läst på senare tid. Det är inte några fullgoda recensioner utan jag har valt att enbart nämna i punktforma vad jag tyckte om böckerna.

Mio, min Mio av Astrid Lingren
3 anledningar till att krypa upp i fåtöljen:
1. En fantasyhistoria som innehåller det mesta. Sagoprinsar, ondskefulla riddare och ett lyckligt slut. Astrid Lindgren har helt enkelt skrivit en fantastisk saga.
2. Jag måste få med att Mio helt klart måste vara det finaste namnet.
3. Språket Lindgren använder sig av är så fantastiskt i sin uppbyggnad. Hon använder sig i den här berättelsen en hel del av upprepningar för att förstärka och det gör det både kusligt och fantastiskt.
Mio, min Mio får 4/5 i betyg.



Matilda av Roald Dahl
3 anledningar till att krypa upp i fåtöljen:
1. Det här är en rolig bok helt klar. En obstinat och klok liten flicka som visar att även den svage är stark.
2. Hallå, Matilda älskar att läsa böcker - behöver jag säga något mer.
3. Roald Dahls språk är trollbindande. Från första meningen i boken ungefär är jag fast. Inte nog med att han leker med orden och trollar fram de mest underbara namn, men han lyckas förmedla massor av känslor i berättelsen samtidigt som han gör det på ett väldigt lekfullt sätt.
Matilda får 4+/5 i betyg



Rasmus på luffen av Astrid Lindgren
3 anledningar till att krypa upp i fåtöljen:
1. Som jag älskar den här boken. Framför allt måste jag nog erkänna att det är sommarkänslan i den som jag gillar allra mest. Där finns hölass, där fin dagg och dimslöjor om morrnarna, där finns bad och där finns frihet. Det får mig att tro på att det kanske kan bli sommar någon gång och om inte annat så får jag känna sommaren genom boken.
2. Rasmus känsloliv beskriv så väl i boken. För trots att han ibland stöter på hemskheter på alla möjliga sätt så är han i alla fall helt klart ett barn med ett barns tankar och funderingar och framför allt fantasi. Hon den där författaren förstod sig definitivt på hur det var att vara barn.
3. Den är faktiskt riktigt spännande på sina ställen och jag sitter som på nålar. Sen får boken mig också att gråta hejdlöst. Så hela mitt känsloregister får arbeta i den här boken.
Rasmus på luffen får 5/5 i betyg av mig.

James och jättepersikan av Roald Dahl
3 anledningar till att krypa upp i fåtöljen:
1. Rim och ramson och små visor i böcker uppskattas av den här läsaren och det får jag gott om i den här boken. Sen kanske de saknar viss av den finurlighet som jag väntar mig men de finns där i alla fall.
2. Tanken på att bok i en jättestor persika är spännande. Det är ett riktigt äventyr James och insekterna får vara med om och jag är glad att jag fick följa med.
3. Jag gillar molnfigurerna som finns med i boken. Tanken på att det står små gubbar uppe på molnen och rullar stora bollar som de sen kastar ner som hagel är himla finurlig. Bevis på sådan fantasi är underbar.
James och jättepersikan får 3/5 i betyg av mig

Pinocchio av Carlo Collodi
3 anledningar till att krypa upp i fåtöljen:
1. Jag har läst den utgåva som är illustrerad av Robert Ingpen och jag måste säga att illustrationerna är fullkomligt makalöst vackra. Älsk, älsk, älsk på dem.
2. Historien är intressant kan man väl minst sagt säga. Synen på barn under slutet av 1800-talet är långt ifrån den syn vi har på barn idag. Då skulle man plugga, lyda och vara snäll. Absolut inte leka och föra oväsen för då blev man till en riktig åsna. Ur ett lärande syfte är därför boken väldigt intressant och saker att diskutera kring i boken är många.
3. Det är verkligen en äventyrshistoria och att en marionett kan råka ut för så mycket på så kort tid är väldigt fascinerande. Det händer definitivt saker hela tiden.
Pinocchio får 3+/5 i betyg av mig.

En smakebit på søndag: Rasmus på luffen

Idag blir det lite fusk för i ärlighetens namn läste jag ut boken som dagens smakbit är plockad från i natt. Jag brukar försöka hålla mig till böcker jag läser för tillfället men alltså inte idag.
Boken är Rasmus på luffen av Astrid Lindgren och jag tror inte den kräver någon närmare förklaring.

Smakbiten är hämtad från sida 39, när Rasmus precis har rymt från barnhemmet och vandrat en hel natt.

Den korta sommarnatten blir lång, när man vandrar på vägarna. Vandrar i all evinnerlighet, tills fötterna knappt orkar flytta sig. Tills ögonlocken nästan faller ihop och man är så sömnig att man går där och nickar. Gryningen kommer, solen kastar sina första strålknippen in mellan träden, men man värker det inte. Det glittrar i gräsens spindelvävar, vattendropparna blänker i daggkåpans blad, de lätta morgondimmorna försvinner ingen vet vart, och i närmaste björktopp sitter en ottekry trast och häver upp morgonens första jubeldrill. Men man märker det inte. För man är så trött och sömnig. Så över all beskrivning sömnig.
Men så kommer man äntligen till en grå liten lada, just en sådan som luffare tycker om att sova i. Mitt ute på en äng står den och ser så inbjudande ut i all sin gråhet. Den här tiden på året är sådana ängslador fulla med hö.
Mödosamt får Rasmus upp den tunga dörren. Det är skumt och tyst därinne och höet doftar starkt och gott. Han drar en suck djup som en snyftning och kastar sig ner, han sover redan.

Fler smakbitar kan ni som vanligt hitta hos Mari på Flukten fra virkeligheten.