Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro

Hur blir man egentligen en riktigt bra butler. Hur lär man sig besitta den värdighet som krävs. Den frågan ställer sig butlern Stevens när han ger sig ut på en bilresa genom England för att finna en gammal vän och kollega. Tiden är ny och de krav som ställdes på ett stort hushåll försvinner mer och mer och därför förändras också förväntningarna.

Oj så mycket jag tyckte om den här boken och extra bra skulle jag vilja säga att den blev på grund av Reine Brynofssons fantastiska uppläsning. Han läser den med precis den värdighet som jag föreställer mig Stevens ha. Boken är stillsam och vacker och speglar en tid som på många sätt fascinerar mig. Det går inte att låta bli att jämföra med tv-serien Downton Abbey och jag förflyttas gärna in i alla de funderingar kring hushållet som Stevens vecklar in sig själv i. Jag ser också en människas ofullkomlighet att våga tycka och känna något själv och kärleken finns där i bakgrunden och vad den hade kunnat få bli om den där värdigheten inte hade varit det absolut viktigaste.
Det finns helt klart en hel del att fundera kring medans man lyssnar, om samhällsklasser, kärlek, rätt och fel, människans egna vilja, tystnadsplikt och värderingar. Men så kan man bara ta och njuta en stund av språket och av tidsandan.
Så bra och nu måste jag bara se till att se filmen.

Återstoden av dagen får 5/5 i betyg av mig.

Tack Bonnierpocket för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon & Bookoulet.

Förnuft och känsla av Jane Austen

Ellinor är den förnuftiga, som tänker igenom allt och som hela tiden försöker se konsekvenserna av allas handlande. Marianne är den känslosamma som handlöst förälskar sig, och som låter sina känslor styra alla hennes handlingar och som trots sin stora omtanke om alla är ganska så självisk i sin känslosamhet. Dessa båda är systrar och efter det att deras fader dött och deras styvbror lämnat dem utan det arv han egentligen hade lovat fadern så flyttar de till ett litet samhälle med sin mor och yngre syster. Där kastas de in i det sällskapsliv som finns och möter kärleken där den minst anas.

Så många gånger som jag har sett filmatiseringen av Förnuft och Känsla, den med Emma Thompsson, Kate Winslet, Hugh Grant och inte minst Alan Rickman. Och som jag har älskat den, betydligt mer än Stolthet och Fördom.
Länge har jag också varit osäker på huruvida jag verkligen läst boken eller inte. Nu kan jag konstatera att jag inte hade läst boken, inte förrän förra veckan då jag äntligen tog tag i den. Och jag kan också konstatera att jag inte alls tycker så värst mycket om den här boken. Inte alls faktiskt! Jag tycker det är för babblig, segdragen och Marianne som jag är så förtjust i från filmen är för självgod och rent av lite småelak mellan varven. Visst tar den sig lite mot slutet men på det stora hela så får den inget toppbetyg av mig. Vilket är så oändligt tråkigt. Jag kan ju åtminstone fortsätta att älska filmen.
Nu har jag i alla fall enbart Mansfield Park kvar att läsa av Austen. Frågan är om jag kommer göra det i år. Hoppas kan man ju i alla fall.

Förnuft och Känsla får 3/5 i betyg av mig.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Svindlande höjder av Emily Brontë

En mörk historia om kärlek, syskonskap, ödslighet,bortskämdhet, hämndlystnad och ondska. I den här berättelsen får vi möta Heathcliff som kommer till gården Wuthering Heights, mitt ute på den engelska heden, som fosterbarn. Där växer han upp tillsammans med Cathrine - som blir till hans stora kärlek.

Jag hade lite koll på vad den här boken handlade om innan jag började läsa, men jag var inte på något sätt beredd på vad jag fick i min hand (egentligen mina öron). Det här är en så otroligt mörk berättelse och man skulle kunna analysera den sönder och samman, vilket förmodligen också har gjorts ett antal gånger sen den kom 1847. Jag ska försöka att inte analysera för mycket, men några tankar ska jag ändå försöka få ner.
För det första; jag tror helt ärligt inte att det finns en enda karaktär som jag blir det minsta förtjust i. Där finns ganska så många men de är alla själviska, hysteriska eller bara rent av elaka och onda. Jag kan möjligtvis ha överseende med syskonen Linton, men det är också de enda och deras roll i berättelsen är heller inte de mest framträdande. Och Heathcliffs och Cathrines så kallade kärlek ger jag egentligen inte mycket för. Jag skulle gärna ha låtit dem få varandra och gömt undan dem i en grotta någon stans.
Inte heller miljöerna beskrivs som speciellt himlastormande. Just Wuthering Heigts beskrivs som en ganska så förfallen och skitig gård,
Trots detta så kan jag inte låta bli att bli fullständigt fascinerad av berättelsen. Den trollbinder mig och jag kan inte sluta lyssna. Jag skulle till och med kunna säga att jag älskar berättelsen. Kanske är det just allt det där som absolut inte är vackert som gör det så bra, kanske är det just det faktum att människorna visar hur människor kan bli när de inte visas respekt, eller för den delen får för mycket som de vill ha det. Visst är det överdrivet ibland kan jag tycka. För inte dör man av ett brustet hjärta. Men ändå...
Så vill ni ha en lite annorlunda klassiker, eller för den delen kärlekshistoria tycker jag absolut att ni ska ta och plocka upp den här. Men den är inte alls vad jag tänkte mig i alla fall, som i och för sig sätter Jane Eyre som bästa boken någonsin trots att även den är väldigt mörk. Denna är mörkare och på många sätt väldigt mycket osundare.

Svindlande höjder får 5-/5 i betyg.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Trollkarlen från Oz av L. Frank Baum

När en cyklon sveper in över Kansas förflyttas Dorothy och hennes hund Toto till det magiska landet Oz. Hennes högsta önskan är dock att ta sig hem till Kansas igen och därför ger hon sig iväg för att hitta Smaragdstaden, där den store trollkarlen bor och han borde kunna hjälpa henne. Längs vägen möter hon Fågelskrämman, Plåtmannen och Lejonet som gör henne sällskap. Men vandringen dit är inte helt lätt, många faror och hinder väntar längs vägen.

Egentligen hade jag tänkt läsa den fina utgåvan som Robert Ingpen har illustrerat och som B Wahlström ger ut. Men så råkade boken finnas på Storytel och jag fick för mig att lyssna på den där istället. Lite synd med tanke på illustrationerna men samtidigt är jag så fantastiskt glad att jag äntligen har läst/lyssnat på boken och kan lova att jag ska försöka läsa om den. För som jag älskade den här boken. Om den kloka fågelskrämman som inget hellre vill än att få en hjärna, eller den empatiska plåtmannen som inget heller vill än få ett hjärta, eller lejonet som inget hellre vill än ha mod. Och Dorothy som är så snäll, eller Toto, eller Oz själv. Ja, det finns absolut ingenting som jag inte älskar med boken.
Visst hade jag väl några små begrepp om vad boken skulle handla om tidigare för jag har faktiskt sett filmen även om det säkert är 20 år sedan. Men boken, som så många andra gånger, är helt klart något helt annat. Berättelsen är så varm och kärleksfull. Det kryllar av vänskap och fina handlingar och är precis så lättsam som en barnbok bör vara. Och det här att de måste besegra den hemska och elaka häxan Västan är för all del ett otäckt uppdrag, men det blir aldrig hemskt. Det löser sig så fint.

Ja enligt min mening så finns det absolut ingenting att inte älska med den här boken. Jag kommer definitivt att läsa den för dottern när hon blir äldre, och det är nog nu det är dags att börja samla kopior av denna vackra klassiker. För favoriterna kan man aldrig ha för många ex av.

Trollkarlen från Oz får 5/5 i betyg av mig.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.
Jag lyssnade på den via Storytel.
Den här boken är en av mina böcker i utmaningen 3x3, barnboksklassiker

En förlorad värld av Evelyn Waugh

Som ung på Oxford möter Charles Sebastian. Han dras med en gång in i den värld som är Sebastian och som kretsar kring honom. Det uppstår en djup vänskap och kanske är det till och med kärlek. Men allt är inte helt okomplicerat för familjen spelar stor roll, så gör också alkoholen och de sociala regler som gäller i ett England på 20-talet. En England som håller på att förändras.

Jag visste absolut ingenting när jag plockade upp den här boken. Och med ingenting menar jag verkligen ingenting för jag hade nog inte ens hört talas om den förrän den dök upp här hemma i min brevlåda. Och som jag skrev här så var det egentligen bara en tillfällighet att jag plockade upp just den här boken av alla andra som väntar på att bli lästa här hemma. Det har jag inte ångrat en endaste sekund för boken är så fantastiskt bra. Jag bara älskar den och det allt med den.
Det är svårt att förklara vad boken egentligen handlar om för den beskriver så otroligt många aspekter av ett liv, ett liv som är Charles. Charles som tillhör en övre medelklass och som kastas in i adelns, de riktigt rikas värld på grund av en vänskap som jag ibland kan kännas som besatthet. Jag är fascinerad av det jag läser. Det är nog det ord som allra bäst beskriver min relation till den här boken. England som sådant har jag alltid gillat att läsa om. Kanske beror det på mitt stora historieintresse och England är ju definitivt ett land med en lång och lysande historia. Jag älskar också att få smygtitta in till de där allra rikaste och se vad det är som gör dem så speciella. Få försjunka i allt vackert som avspeglar sig i mitt öga.
Sen är det något med det där 20-talet som verkligen är en tid av förändring i världen. Man lever livet och är så otroligt lyckliga för man har lyckats lämna ett krig bakom sig och världen tycks ljus. Samtidigt kommer de ekonomiska svårigheter som drar genom världen och som har samma källa. För att koppla detta tillbaka till boken så syns detta ganska så tydligt i berättelsen, trots att det egentligen inte är någon som vill kännas vid det. Och detta gör att jag älskar boken lite mer.
Hela boken berättas utifrån Charles perspektiv. Till en början så får vi möta en medelålders man som helt plötsligt slungas in i sina minnen av att han under andra världskrigen hamnar på en Brideshead. Minnena är också en spännande aspekt av allt ihop. Hur väl kommer man egentligen ihåg sina känslor, hur ser man tillbaka på den tid som varit och som då i ungdomen tycktes så ljus? Vad är kärlek, kan man leva utan den eller hur fungerar den? Finns det saker som är viktigare än kärleken? Egentligen är hela berättelsen en tur längs "memory lane".
Så finns det den där sista aspekten som spelar så stor roll i berättelsen och det är religionen. Eller först och främst katolicismen. Återigen ett ämne som jag tycker är väldigt intressant, kanske först och främst för hur det formar människor och gör dem till dem de är. Framför allt lyfter boken Charles syn på religionen, han som är uppväxt som agnostiker och som inte förstår varför den ska få diktera hur en människa beter sig. Det är otroligt intressant läsning.

Det finns som sagt mycket att älska med den här boken och så mycket att fundera över. Det här är en sådan där bok som växer för mig ju mer jag funderar kring den. Jag skulle till och med kunna gå så långt att säga att jag nästan hade kunnat sätta mig och läsa den en gång till med en gång och då gå in i den med något andra ögon. För i början av berättelsen ville jag bara se kärlek mellan Charles och Sebastian. Jag stannade liksom inte upp och tänkte efter så mycket som jag gjorde under andra halvan. Nu kommer jag inte läsa om den med en gång. Det finns för mycket annat jag behöver och vill läsa, men jag hoppas verkligen att jag får återkomma till den igen i framtiden.

3 anledningar till varför en Förlorad värld är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Det går ju inte att komma ifrån att jag under vissa stycken drömmer mig tillbaka till tv-serien Downton Abbey för det är i de miljöerna vi under vissa stycken av berättelsen finner oss i. Och det är ju aldrig fel.

2. Om 4 år är vi tillbaka på det glada 20-talet och bara det är en så vansinnigt konstig tanke. Men som jag skrev över så älskar jag det mesta som har med 20-talet att göra. Alltså 1920. Och att så stora delar av den här berättelsen utspelar sig där gör att jag gillar det ännu mer.

3. Jag älskar tanken med titeln. För boken beskriver verkligen ett England som en gång var och som inte längre kommer att var. Det är balerna, det är arkitekturen, det är ungdomen och det är maktpositionerna och det är så himla roligt att läsa om.

En förlorad värld få 5/5 i betyg av mig.

Tack Bonnier pocket för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Skattkammarön av Robert Louis Stevenson

En dag kommer det en gammal sjöman till värdshuset där Jim Hawkins bor med sina föräldrar. Men det är ingen trevlig gammal man, utan det verkar inte bättre än att han är en gammal pirat och i hans fotspår följer hemskheter. Det visar sig nämligen att han bevarar en gammal skattkarta som tillslut hamnar i Jims ägo. Tillsammans med godsägaren och doktorn i byn bestäms det att de ska ge sig ut på jakt efter skatten. Men besättningen på skutan de köper visar sig inte vara helt pålitlig. Bland dem finns nämligen Long John Silver.

Det här är ju helt klart ett klassiskt piratäventyr som många pojkar och flickor genom tiderna har älskat. För ett riktigt äventyr är precis vad det är. Jag tycker att det är spännande och ändå har jag på något sätt fått till mig delar av historien innan. Vet att jag inte har läst den, men förmodligen har jag sett någon film. Jag känner dock inte igen hela handlingen så det är väl ett hopkok som vanligt när det görs filmer.
Det där med pirater och skattkator har jag alltid gillat, redan som barn. Filmer med liknande äventyr har jag tittat på i det oändliga men däremot tror jag faktiskt inte att jag läst så många böcker på temat så det var verkligen på tiden.
Sen njuter jag ju om och om igen av att läsa dessa böcker som Robert Ingpen har illustrerat. De är så fina och jag kommer förmodligen aldrig att sluta tjata om dem.

 3 anledningar till varför Skattkammarön är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. En karta, med ett kors på. Mystiska sjöbjörna som smyger omkring och man vet inte riktigt vem man ska lite på. Behövs det mycket mer egentligen.

2. Jag gillar hur ön de kommer till inte beskrivs som en vacker söderhavsö. Däremot beskrivs den snarare som en feberhåla, med massor av hemskheter som lurar. Inte då nödvändigtvis olika djur, för de nämns faktiskt inte alls, men en terräng som är allt annat än pålitlig.
De där sandstränderna finns dock med på ett litet hörn.

3. Lille Jim är en modig figur som trotsar pirater, vatten och andra faror och det gillar jag.

Skattkammarön får 4/5 i betyg av mig.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Barn av sin stad av Per Anders Fogelström

Lotten och hennes barn har tvingats flytta från huset uppe på berget när Henning dör. De flyttar in i ett rum på söder tillsammans med Malin, Lottens mamma. Men det är ett slitet liv. Äldsta sonen August har adopterats bort så Lotten vet i alla fall att han får ett bra liv. Emelie är tolv år och har arbete i en tvålfabrik. Alla måste jobba och slita.

Detta är ett Stockholm i förändring. Fackföreningar växer upp, Socialdemokratiska partiet grundas. Men för de fattigaste märks ännu ingen skillnad. De gör vad de kan för att överleva.

När jag var väldigt lite, så liten så att jag ännu inte kunde gå så brukade min farfar ta mig på armen, och gå in och peka på en gammal samlartallrik. Var är Branting, brukade han fråga och jag pekade på Hjalmar Branting. Nu mera är farfar död, men den gamla tallriken den hänger nu i mitt bibliotek, på precis rätt plats. Och när jag sitter i min läsfåtölj kan jag titta på den fula tallriken med alla minnen av farfar. 

Samhällskunskap har aldrig varit mitt ämne, och politik är för mig ganska så ointressant (det är hemskt att säga när läget är som det är idag - ja vet). Så därför har jag väl aldrig trott att jag skulle intressera mig så mycket för svensk politisk historia. Men tack vare den här boken så blir jag intresserad. Jag vill veta mer om kampen för människorna, för ett drägligare Sverige. Och då kommer vi tillbaka till Branting för i den här boken (och säkert i kommande också) så spelar han en stor roll. Kanske i det tysta och i bakgrunden, men ändå. 

Precis som med första boken så älskar jag allt med boken. Jag tycker så mycket om Emelie, som trots sina unga år får axla en väldigt stor börda. Jag älskar hur hon faktiskt är modig, står på sig och allt för att göra det så bra som möjligt för henne och syskonen. En stark kvinnlig karaktär, när kvinnan inte hade mycket att säga till om. Jag ser nu väldigt mycket fram emot att fortsätta följa förväcklingarna i hennes liv och framför allt kanske se hur Stockholm stad växer och blir en bättre plats för människan. För det hoppas jag så att den ska bli.

3 anledningar till varför Barn av sin stad är värld att krypa upp i fåtöljen med:

1. Det är fortsatt mycket lidande och det kanske låter hemskt att jag tycker om att läsa om det, men egentligen är det det faktum att ingenting skönmålas som jag gillar med boken. Den är rakt på sak, den visar ett liv som är svårt att föreställa sig. Där finns så många exempel på hemskheter men där finns också en del ljusglimtar vilket är nödvändigt för att orka läsa vidare.

2. Språket är enkelt och det är skönheten i det. Där finns inga krussiduller utan bara enkelt beskrivande. 

3. I den här boken får jag lära mig så mycket nytt, jag får uppleva och det är precis det läsning handlar om för mig. Och som sagt, kan man få mig intresserad av socialistisk politisk historia så måste ju författaren har lyckats.

Barn av sin stad får 5/5 i betyg av mig.

Detta är bok två i Staden-serien. Första boken skrev jag en recension om här.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Lyrans klassikerutmaning hittills

Nu har det blivit dags att sammanfatta vilka klassiker jag har läst under juli månad. Det har inte blivit lika många som det blev i juni, men någon har jag i alla fall hunnit med.

Sex stycken tycker jag absolut är godkänt. Nu återstår bara att se hur många det blir i augusti. Har lite tappat stinget efter klassiker nu men någon lär bok lär det väl bli, i alla fall nästa del i Staden-serien. Vi är ju fler som har läst klassiker och det kan ni kolla in hos Lyran.

Jorden runt på åttio dagar av Jules Verne

Phileas Fogg är en gentleman som inte gör mycket väsen av sig. Varje dag går han till sin klubb där han äter, läser tidigningen och spelar något parti whist. Men en dag kommer han in i en diskussion om hur snabbt det skulle gå att resa runt jorden och det slutar med att han ingår ett vad om 20 00 pund där han hävdar att han kan resa runt jorden på åttio dagar. Redan samma dag ger han och hans betjänt Passepartout ut på den långa resan.

Jag tror att alla har hört talas om den här boken, och förmodligen har många sett någon av de många filmatiseringar som har gjorts. Så också jag så jag visste ju storyn när jag gav mig in på att läsa boken. Men skillnaden mellan boken och filmatiseringen med Jackie Chan och Steve Coogan är milsvid. Det gör dock ingenting för jag tycker om båda lika mycket ändå.
Detta är nämligen en riktigt trevlig bekantskap. Jag älskar berättelsen om det långa äventyret, jag älskar mr Fogg som definitivt är en väldigt speciell person. Boken är dråplig på något sätt och det gillar jag. Där finns en underfundighet som jag gillar.
Sen måste jag ju säga att ju fler av B Wahlströms barnboksklassiker jag läser ju mer förälskad blir jag. Illustrationerna som Robert Ingpen gör i boken förhöjer helt klart läsningen igen och igen och igen. Nu måste jag bara börja samla på mig de här böckerna för det duger helt enkelt inte längre att bara låna dem på biblioteket.

3 anledningar till varför Jorden runt på åttio dagar är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Trots att man borde ha en känsla av stress genom hela boken (de ska trots allt resa jorden runt på väldigt kort tid) så är tempot väldigt makligt och lugnt. Fogg är inte den som stressar upp sig i onödan utan han tar allting med jämnmod. Alla faror och strapatser de stöter på möter han med en känsla av att det ordnar sig.

2. Jag gillar andan av en värld i förändring. Det är nya uppfinningar och det är nya tankar om världen och det gillar jag. Samtidigt lyser den gamla världen också igenom kanske framför allt när vi befinner oss i Indien.

3. Illustrationerna. Jag bara måste ha med dem här.

Jorden runt på åttio dagar får 3+/5 i betyg av mig.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Minirecensioner: Några klassiska barnböcker

Här bjuder jag er på ett hopkok av några klassiska barnböcker jag har läst på senare tid. Det är inte några fullgoda recensioner utan jag har valt att enbart nämna i punktforma vad jag tyckte om böckerna.

Mio, min Mio av Astrid Lingren
3 anledningar till att krypa upp i fåtöljen:
1. En fantasyhistoria som innehåller det mesta. Sagoprinsar, ondskefulla riddare och ett lyckligt slut. Astrid Lindgren har helt enkelt skrivit en fantastisk saga.
2. Jag måste få med att Mio helt klart måste vara det finaste namnet.
3. Språket Lindgren använder sig av är så fantastiskt i sin uppbyggnad. Hon använder sig i den här berättelsen en hel del av upprepningar för att förstärka och det gör det både kusligt och fantastiskt.
Mio, min Mio får 4/5 i betyg.



Matilda av Roald Dahl
3 anledningar till att krypa upp i fåtöljen:
1. Det här är en rolig bok helt klar. En obstinat och klok liten flicka som visar att även den svage är stark.
2. Hallå, Matilda älskar att läsa böcker - behöver jag säga något mer.
3. Roald Dahls språk är trollbindande. Från första meningen i boken ungefär är jag fast. Inte nog med att han leker med orden och trollar fram de mest underbara namn, men han lyckas förmedla massor av känslor i berättelsen samtidigt som han gör det på ett väldigt lekfullt sätt.
Matilda får 4+/5 i betyg



Rasmus på luffen av Astrid Lindgren
3 anledningar till att krypa upp i fåtöljen:
1. Som jag älskar den här boken. Framför allt måste jag nog erkänna att det är sommarkänslan i den som jag gillar allra mest. Där finns hölass, där fin dagg och dimslöjor om morrnarna, där finns bad och där finns frihet. Det får mig att tro på att det kanske kan bli sommar någon gång och om inte annat så får jag känna sommaren genom boken.
2. Rasmus känsloliv beskriv så väl i boken. För trots att han ibland stöter på hemskheter på alla möjliga sätt så är han i alla fall helt klart ett barn med ett barns tankar och funderingar och framför allt fantasi. Hon den där författaren förstod sig definitivt på hur det var att vara barn.
3. Den är faktiskt riktigt spännande på sina ställen och jag sitter som på nålar. Sen får boken mig också att gråta hejdlöst. Så hela mitt känsloregister får arbeta i den här boken.
Rasmus på luffen får 5/5 i betyg av mig.

James och jättepersikan av Roald Dahl
3 anledningar till att krypa upp i fåtöljen:
1. Rim och ramson och små visor i böcker uppskattas av den här läsaren och det får jag gott om i den här boken. Sen kanske de saknar viss av den finurlighet som jag väntar mig men de finns där i alla fall.
2. Tanken på att bok i en jättestor persika är spännande. Det är ett riktigt äventyr James och insekterna får vara med om och jag är glad att jag fick följa med.
3. Jag gillar molnfigurerna som finns med i boken. Tanken på att det står små gubbar uppe på molnen och rullar stora bollar som de sen kastar ner som hagel är himla finurlig. Bevis på sådan fantasi är underbar.
James och jättepersikan får 3/5 i betyg av mig

Pinocchio av Carlo Collodi
3 anledningar till att krypa upp i fåtöljen:
1. Jag har läst den utgåva som är illustrerad av Robert Ingpen och jag måste säga att illustrationerna är fullkomligt makalöst vackra. Älsk, älsk, älsk på dem.
2. Historien är intressant kan man väl minst sagt säga. Synen på barn under slutet av 1800-talet är långt ifrån den syn vi har på barn idag. Då skulle man plugga, lyda och vara snäll. Absolut inte leka och föra oväsen för då blev man till en riktig åsna. Ur ett lärande syfte är därför boken väldigt intressant och saker att diskutera kring i boken är många.
3. Det är verkligen en äventyrshistoria och att en marionett kan råka ut för så mycket på så kort tid är väldigt fascinerande. Det händer definitivt saker hela tiden.
Pinocchio får 3+/5 i betyg av mig.

Klassikerutmaning: Mina gedigna listor att välja mellan

Tidigare i veckan gick Lyran ut med sin Klassikerutmaning som går ut på att läsa själv valt antal klassiker under månaderna juni, juli, augusti. Jag bestämde mig ganska så snabbt för att det här vill jag nog vara med på. Problemet är ju snarare att välja ut några klassiker och sen faktiskt försöka läsa dem, trots att man bestämt sig. Vi får väl se hur det går men jag ska i alla fall vara med.

Jag skrev i en kommentar hos Lyran att jag först och främst vill läsa Pinocchio av Carlo Collodi och Per Anders Fogelströms Stad-serien (i alla fall någon bok i serien). Men sen sitter jag där och funderar och kommer helt enkelt på hur många böcker som helst jag skulle vilja läsa. Så jag har nu bestämt mig för att göra en liten lista att välja från. Både barnboksklassiker som jag är för tillfället redan är inne i ett stim och läser samt några vuxenböcker.

Barnklassiker jag vill läsa:

• Pinocchio av Carlo Collodi
• Berättelser om Nalle Puh av A.A Milne
• Rasmus på luffen av Astrid Lindgren
• Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren
• Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren
• Danny bäst i världen av Roald Dahl
• James och jättepersikan av Roald Dahl
• Jorden runt på 80 dagar av Jules Verne
• Trollkarlen från Oz av L. Frank Baum
• Skattkammarön av Robert Louis Stevensson

Vuxenklassiker jag vill läsa:

• Döden på Nilen av Agatha Christie
• Bardortsmysteriet av Agatha Christie
• Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström
• Greven av Monte Cristo av Alexander Dumas d.ä.
• Förnuft och känsla av Jane Austen
• Den gamle och havet av Ernest Hemmingway
• Mördaren ljuger inte ensam av Maria Lang
• Jerusalem av Selma Lagerlöf
• Här ifrån till evigheten av James Jones
• En studie i rött av Sir Arthur Conan Doyle

Om man ska vara riktigt realistisk lär jag väl förmodligen inte hinna med så värst många av dessa böcker. Men där är i alla fall en stor blandning av moderna klassiker och riktigt gamla klassiker. Agatha Christie böckerna är väl egentligen de enda två böcker jag kan garantera kommer bli lästa, men sen får vi ser. Några mer klassiker bör jag hinna med.

Övertalning av Jane Austen

Av någon anledning har jag alltid närt en stor fascination för Jane Austens verk och trott att jag kunde dem alla. Men när jag verkligen började fundera kom jag fram till att jag absolut inte läst så många som jag trodde att jag har - egentligen var det nog bara Stolthet och Fördom jag läst. Men nu har jag sakta men säkert börjat ändra på den saken.  Stolthet och Fördom har jag läst om, jag har läst Emma (inte en stor favorit) och nu har jag så äntligen läst Övertalning. Kvar i hyllan står Förnuft och känsla och sen måste jag ta och leta reda på Northanger Abbey och Mansfield Park. Jag har med andra ord kommit halvvägs nu.

Av de jag läst måste jag säga att Övertalning är min favorit hittills. Övertalning som handlar om Anne Elliot, hennes överklassfamilj och hennes kärlek till kapten Wenworth. Jag gillar Austens satir i beskrivningen av Annes familj, där titlar och bekantskaper är lika viktigt som vilka kläder man har på sig och en människa är inte värd ens tid om de inte ser bra ut. Att vända kappan efter vinden är ett utryck som jag tycker beskriver hennes familj ganska bra. Jag är väldigt road av att läsa om Annes syster Mary och med det löje hon beskrivs.
Sen är det ju definitivt kärleken. Till skillnad från Emma och Stolthet och fördom tycker jag verkligen den här boken handlar om kärlek och inte bra att hitta ett fördelaktigt äktenskap. För faktum är så kommer inte Emma eller Elisabeth på förrän i slutet att de är kära i sina män. Anne däremot träffas sin kapten Wenworth när hon är ung men övertalas att ge upp honom. Men hon kan aldrig glömma den stiliga kaptenen och för henne finns det ingen annan. Det är kärleken som genomsyrar hela berättelsen och det är faktiskt det som gör den bra.
Anne är också en mycket trevlig karaktär att läsa om. Hon är snäll och omtänksam och är omtyckt av alla (med undantag av hennes familj då). Det gör att jag gillar henne lite extra. Samtidigt är hon lugn och sansad i alla de situationer som uppkommer. Och så gillar jag hennes självkänsla. Hon verkar tro på sig själv, och på kärleken. Det viktiga är att få kapten Wenworth att tro på samma kärlek, eller att övertyga honom om att hon känner den precis som han.

Som sagt jag gillar verkligen Övertalning och den lär definitivt bli läst flera gånger.

Tack Albert Bonnier för recensionsexemplaret.

Stolthet och Fördom

Jag antar att ni alla kan historien om Elizabeth Bennet och Mr Darcy. Och hur många gånger har man inte blivit matad med den i alla dess olika former. Och lika bra är den varje gång. Man kan inte annat än älska karaktärerna, det högtravande språket och mängden av tankar man utsätts för. Ljuvligt! Tycker därför inte att det krävs någon vidare presentation/recension av Austens mästerverk Stolthet och Fördom som jag lyssnade färdigt på härrom dagen. Tänkte istället ge er ett litet bildspel på hur boken sett ut genom åren.

Det här är bara ett litet urval och det finns verkligen en mängd vackra omslag och andra som inte är fullt så vackra. Favorit? Nä det har jag svårt att bestämma mig för men ni får gärna säga vad ni tycker. 



En klassiker

Emma av Jane Austen är en klassiker som jag har lånat ett antal gånger på biblioteket och kankse läst 10 sidor men aldrig riktigt kommit mig för att fortsätta med. Men när jag sedan fick denna underbara upplaga i min hand så kunde jag inte låta bli den längre.

Däremot går det inte så lätt som med många andra engelska klassiker som jag fullkomligt älskar med Jane Eyre i täten. Jag har väldigt svårt att knyta kontakt med den självupptagna och lite fåfänga Emma. Hon ser sig själv som överlägsen både vad gäller intelligens och status. Dessutom omges hon av karaktärer som inte heller lockar mig. T ex är hennes far mr Woodhouse så fullkomligt löjeväckande att jag inte ens ser det roliga i det. Miss Bates är väl lite underhållande kanske men hennes monologer är så otroligt långa och tråkiga så jag förstår abolut att Emma inte gillar henne speciellt mycket. Sen är det ju "hjälten" Mr Knighley som är Emmas bundsförvant, kamrat och så småningom käresta. Och i honom ser jag inte alls romanförälskelsens karisma. Han är FÖR trevlig och rättrådig så han blir tråkig. Och så fortsätter det med en rad karaktärer. Den enda i persongalleriet som jag kan känna lite sympati med är mrs Weston.

Trots allt detta lyckas tillslut Emma få mig att läsa vidare (med mycket envishet i början) och mot slutet artar det sig till en helt ok bok. Jag är inte upp över öronen förälskade men jag kan ändå uppskatta den för den känns väldigt realistisk och den ger mig en inblick i hur klassamhället i england var uppbyggt och hur viktigt det var att umgås i rätt kretsar och gifta in sig i rätt familj. Och nog väckte den känslor i mig, även om det inte var rosenskimrande sådana.