Drakarnas dans av Geroge R.R Martin

Detta är femte delen i serien Sagan om is och eld så risken för spoilers är ganska så överhängande...

I femte delen får vi återigen möta Daenarys Targaryen, Jon Snow och Tyrion Lannister tillsammans med ett gäng andra karaktärer som vi inte fick möta i fjärde boken. Och det är jag så glad för då dessa nämligen är mina favoriter. Framför allt Tyrion.  Vi befinner oss inte heller så mycket i Västerros utan vi utlokaliserar oss till Mereen och till Muren först och främst. Men återigen är det maktspel i mängder. 

Så bra detta är... Jag bara älskar att få befinna mig i den intrikata och spännande värld som Martin har byggt upp, och jag blir bara mer och mer engagerad i historien och karaktärerna. I den här boken märker jag också för första gången en större skillnad från tv-serien. Det är karaktärer som inte har funnits med på tv som nu gör sig påminda. Till exempel är det ju Sansa Stark som gifter sig med den fantastiskt hatvärda karaktärern Ramsey Bolton, medans det i boken är en kompis till henne som blir förklädd till Arya. Tyrion möter heller inte Daenarys vilket jag tycker är synd och väntade på. Det kanske kommer i den efterlängtade sjätte boken när nu den behagar komma.
Jag har serien igenom sagt att jag faktiskt föredrar tv versionen framför boken vilket aldrig brukar hända, men efter denna femte del så är jag faktiskt lite osäker på vad jag ska tycker. De får nog komma på en delad första plats. Och jag är så förälskad....

Drakarnas dans får 5-/5 i betyg av mig. En liten reservation eftersom jag helt enkelt vill ha mer.
Måste tillägga att Harald Leander som läser upp böckerna gör ett utmärk jobb.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Kråkornas fest

Detta är del fyra i en serie och risken för spoilers är överhängande.... 😉

Det är nu någon form av bräcklig fred i Västeros. Den åtta år gamla pojken Tommen sitter på tronen i Kungshamn men egentligen är det hans mamma Cersei som styr. Detta gör hon med ränker och misstänksamhet. Samtidigt fortsätts det att intrigera i landet. Många är det som vill styra och som vill se rätt person på tronen. 

Jag skulle inte vilja säga att Sagan om is och eld är fantasy för nybörjaren. För jäklar vad det är mycket att hålla reda på och minnas. I just den här boken får vi följa (minst) åtta av alla de karaktärer som finns med. Åtta karaktärer som dessutom i boken ges nya namn för att skydda sig och då helt och hållet blir sina nya namn och karaktärer. Dessa i sin tur är sen inblandade och i maskopi med oräkneliga lorder, personer, damer, platser och figurer. Det är minst sagt en handfull att hålla reda på. Jag skulle vilja säga att jag har haft stor nytta av att ha sett tv-serien tidigare, och även om dessa inte följer varandra till punkt och pricka så känner man ändå igen sig så pass väl i handlingen så att det underlättar. Att dessutom ha ett ansikte till namnet gör att i alla fall jag betydligt lättare kan komma ihåg personerna.

Jag har också tyckt att det har underlättat för mig att lyssna på boken. Visst hade det i ett icke småbarnsliv även fungerat att läsa den, men just nu hade det aldrig fungerat. Då hade jag inte fått något sammanhang, vilket jag fått nu.

Men vad tycker och tänker jag nu om boken. Jo jag tycker helt enkelt att det är vansinnigt bra. Visst kan jag i den här boken sakna några av mina favoritkaraktärer, men de får jag i stället läsa om i Drakarnas dans och det är ändå rätt skönt att vara begränsad till Västeros och åtta karaktärer. Jag gillar att det är en så pass politiskt tyngd bok. Detta är fantasy som inte innehåller speciellt mycket magi utan här är det en medeltida värld som spelas upp för ditt inre, där vem som har makten är det absolut viktigaste. Faran som hotar i norr omnämns knappt i den här boken utan det är bara intriger, intriger, intriger. Cersei är intrigmakerskan nummer ett. Hon ser faror bakom varje hörn och är så maktgalen så jag har nog aldrig stött på en så maktgalen person i någon annan bok jag läst. Hon räknas helt klart inte till mina favoriter i boken, men jag tycker ännu sämre om henne i tv-serien. Däremot gillar jag Jamie, hennes tvillingbror. Och framför allt gillar jag att det börjar bli slitningar mellan de två. Jamie är betydligt mycket mer sympatisk, trots att han har ett rykte om sig som en icke trovärdig karaktär. Jag skulle vilja säga att han tvärt om är ärligare än de flesta och gillar honom skarpt. Jag gillar också Brienne, för även om hon är lite tafatt så är hon ändå rakryggad och ärlig. Arya gillar jag också... även om jag kanske inte riktigt gillar den väg hennes äventyr tar.

Oavsett om man gillar karaktärerna eller inte så tycker jag att detta är otroligt välskriven fantasy. Som sagt - absolut inte den mest lättlästa fantasyn för jag har aldrig varit med om en bok där det är så mycket att hålla reda på, men det är så snyggt gjort. Allt hänger ihop - en del är av mindre betydelse för det stora hela, men allt det gör det hela så trovärdigt. För jag kan faktiskt tro på den här världen. När jag läser så befinner jag mig där i Västeros, i Dorn eller Bravos. Och som ni säkert har hört - opålitligare författare får man leta efter, för man vet aldrig vad man får....

Kråkornas fest får 4+/5 i betyg (den är trots allt lite, lite för lång och någon person för mycket är omnämnd).

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Dags för nästa mastodont

Igår kväll började jag mitt lyssnande på Kråkornas fest av George R.R Martin. De två tidigare tegelstenarna på någonstan mellan 600-700 sidor kan slänga sig i väggen. Nu pratar vi 1000 sidor.
Det kommer dock inte vara något problem med sidantalet. Problemet är att jag inte vet var någonstans i handlingen jag egentligen befinner mig. Väldigt lätt att blanda ihop bokserien med tv-serien. Men det löser sig väl det med vad det lider.

För den observanta så ser man att boken på bilden är på engelska, men jag väljer faktiskt att lyssna på den på svenska via Storytel. Det känns lite behändigare...

A Game of Thrones

Jag och sambon såg serien A Game of Thrones redan då den sändes för första gången i USA. Och redan från första avsnittet var jag fast och tyckte det var fantastiskt. Visst hade jag dessutom koll på att det faktiskt var en bok från början - för av någon anledning hade sambon koll på det.
Sen var det inte förrän långt senare som jag insåg att de här böckerna vill jag läsa och efter att ha kollat runt bland de ickefysiska bokhandlarna ett tag så beställdes boxen i pocketformat på engelska, till min födelsedag förra året. Ytterligare ett tag dröjde det innan jag blev färdig med att plocka upp boken - och anledningen var rädsla. Tänk om jag inte skulle gilla den, eller om jag inte skulle förstå engelskan (inbillar mig av någon anledning att fantsy är svårare att läsa på engelska eftersom det innehåller så många nya/påhittade ord). Dessutom är den ju inte precis liten med sina 800 sidor.

Men nu är den läst och det är jag väldigt glad för. För den var faktiskt precis så bra som jag kommer ihåg att jag tyckte serien var. Kanske ännu lite bättre. Däremot kan jag säga att det var både positivt och negativt att jag hade sett serien innan jag läste boken. Det blev absolut lättare att känna igen alla karaktärer - för jag lovar det finns massor. Men jag satt hela tiden och väntade på vissa saker som jag visste skulle hända från serien. Det störde rytmen i läsningen en aning tycker jag och jag kunde aldrig riktigt njuta av de stycker som kom emellan "höjdpunkterna" som jag bara satt och väntade på. Nu är det ju så att jag givetvis har sett säsong två av tv-serien också så jag kommer förmodligen att drabbas av samma sak när jag läser A Clash of King någon gång snart, och viadre även säsong 3. För nu vill det ju sig så att det är väldigt snart som den har premiär och det finns inte en chans att jag hinner läsa både bok 2 och 3 innan dess. Därför kommer jag att vänta med läsningen till säsong 3 är färdigtittad på och sen läsa de resterande böcker.

Vad är det nu som gör boken så bra? Jo jag måste säga att det är det fantastiska sätt som George R.R. Martin väver ihop alla karaktärernas handlingar, på det sätt han kan skapa en hel värld som ändå inte känns skapad (om ni förstå vad jag menar). Karaktärerna känns levande och levandegörs på ett väldigt finns sätt. Det här är absolut fantsy när den är som bäst. Det är långt ifrån en rosenskimrande historia och i och med att man inte kan vänta sig något av det som kommer hända, att hjältar kan dö och skurkar leva vidare i sin ondska, lyft historien ytterligare. De karaktärer som jag gillar mest är de karaktärer som jag har svårt att beskriva som onda eller goda utan helt enkelt bara mänskliga. Och vem är då favoriten? Får jag bara välja en så måste det bli Tyrion Lannister - dvärgen som jag gärna hade suttit ner och haft ett långt intressant samtal med. Han ser världen som den är och är inte rädd för att lösa problem på de sätt som krävs utan att alltid tänka på ära och berömmelse.

"Let me give you some counsel, bastard," Lannister said. "Never forget wath you are, for surely the world will not. Make it your strength. Then it can never be your weakness. Armor yourself in it, and it will never be used to hurt you."

Citat från sidan 57 av Tyrion Lannister

 

Om du vill veta mer vad boken handlar om kan du läsa det här: