Nevermoor, Morrigan Crows magiska förbannelse av Jessica Townsend

Morrigan Crown har hela sitt liv vetat att hon varit ett förbannat barn och som sådant ska hon dö när tidsåldern är slut, det vill säga på hennes 12 födelsedag. Men när hon ska fylla 11 verkar det inte bättre än att tidsåldern slutar i förtid och hon förlorar ett år av sina korta liv. Men mitt i sista födelsedagskalaset, händer det som aldrig hänt tidigare, hon blir hämtad av Jupiter North, en mycket märklig herre som tar henne med till Nevermoor som hennes lärling. Där får hon en möjlighet att ta sig in i Wundersamfundet.

Det här är en lättsam och trevlig fantasybok för den yngre läsaren som jag fullständigt slukar. Jag älskar alla de fantastiska elementen, magin som på något sätt är en självklar del av Nevermoor och därför aldrig behöver förklaras närmare. Det är också en varm berättelse om att hitta vänskap när man aldrig haft det tidigare och om att få en familj som egentligen inte är ens egen men ändå så betydelsefull. Tycker ni att vissa element känns bekanta, det tycker i alla fall jag när jag nu skriver ner dem. Trots det är berättelsen väldigt olik den där andra favoritberättelsen (alltså Harry Potter om ni möjligtvis inte förstod det). Det här känns lite lättsammare, och kanske även lite mindre ondskefullt. För även om det finns en bad guy i form av Wundersmeden så är han faktiskt inte ens hälften så skrämmande som Voldemort och i den här boken är det bra. Jättebra till och med!
Så jag tänker hålla ögonen öppna efter fortsättningen när nu den kan tänkas komma och så rekommenderar jag er att läsa denna.

Nevermoor får 4/5 i betyg av mig.

Tack Bokförlaget Semic för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Children of Blood and Bone: Solstenen av Tomi Adeyemi

Zélies mamma brukade vara en skördare, vilket betydde att hon hade kontroll över döda människors själar. Men efter räden som kungen genomförde för 11 år sedan så finns det varken magi eller någon mamma kvar. Trots det så är det inte lätt att vara en ättling till magin för dessa människor har vitt hår och är bemötta som avskum. Men så en dag möter Zélie den förrymda prinsessan Amari och ett helt nytt äventyr inleds, en jakt för att återta magin och för att förskjuta kungens makt.

Hypen kring den här boken har varit enorm, till och med långt innan den släpptes. Jag har sett otaliga videor på booktube där det pratats vitt och brett om boken och framför allt om dess nya tolkning på fantays och ungdomslitteraturen. Här får vi nämligen följa ett land och ett folkslag som är svarta, den västafrikanska kulturen spelar stor roll i handlingen och den mytologi som byggs upp. Boken beskrivs lite som nyskapande. Bara plus på det.
Trots det så är jag inte till 100 procent övertygad över handlingen. Jag får aldrig riktigt igång något driv medans jag läser och det kan givetvis vara på grund av att jag inte får möjlighet att sitta några längre sammanhängande stunder för att läsa. Boken är absolut bra men inte wow som jag kanske hade förväntat mig. Jag skulle heller inte kalla den nyskapande, för även om där finns många aspekter i kultur och mytologi som absolut behöver tillföras ungdomslitteraturen så tycker jag ändå att där finns många moment som jag har läst om tidigare. Det där med instalove till exempel. Var det relevant för historien? Kanske, men jag brinner inte riktigt för den matchningen.
Nu kanske det låter som om jag är väldigt negativt inställd till berättelsen men det är absolut inte sant. Den har många bra kvaliteter och är spännande. Jag gillar en del karaktärer mycket och då kanske framför allt Inans komplexa karaktär. Jag gillar också det magisystem som finns i boken och diskussionerna kring om magin verkligen är god eller ond. Så det är en bra bok. Det är bara det att jag var för inställd på att älska och blev inte helt tillfredsställd.

Solstenen får 4/5 i betyg av mig.

Det är Lavender lit som ger ut boken.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

The Mad Ship av Robin Hobb

Det går inte riktigt att skriva en riktig recension på den här boken men jag ska i alla fall försöka skriva några ord. Anledningen till att det inte går är att det är andra boken i andra triologin i Robin Hobbs fantastiska fantasyvärld. Böckerna börjar med Assassin's Apprecntice eller Mördarens lärling på svenska och även om jag tyvärr inte kommer ihåg massor från första serien så älskade jag den. 

Den andra triologin heter The Liveship Traders och The Mad Ship är alltså andra boken i den serien. På det stora hela handlar den om Bingtown som är en liten stad som har skött sig någorlunda själva i världen och de har varit de enda som kunnat bedriva handel upp för The Rain Wild River. Där kan man köpa ett speciellt sorts trä som det byggs magiska båtar av, så kallade Liveships. Dessa blir efter tre generationer levande och har en speciell sort kontakt med sin ägarfamilj. Vi får i böckerna följa familjen Vestrit och deras skepp Vivacia på deras vedermödor.

Alltså, jag vet att det låter hur rörigt som helst när jag ska förklara det men jag lovar er att det här är bland det absolut bästa jag stött på i fantasyväg och det är en serie som jag gång på gång blir tipsad om av kompisar som i vanliga fall kanske inte är storläsare, eller som bara läser episk fantasy. 

Efter att jag läste ut boken fick jag nästan lite panik eftersom jag inte hade möjlighet att kasta mig över nästa del med en gång. Och så kände jag att jag väldigt gärna skulle vilja läsa om de tre första böckerna samtidigt. Men snart måste jag göra det för det går inte an att det går två år mellan varje del som det har gjort den senaste tiden. För mycket hinns glömmas och jag vill få ut absolut max av den här läsningen. För böcker som dessa är trots allt anledningen till att jag älskar fantay.

PS: Eftersom jag har lite svårt att förklara så bjuder jag er här på en bild av alla böckerna i serien och hur de hänger samman.Observera att de allihopa är riktigt grymt snygga också, inte bara grymt bra.

Hasselskogen av Melissa Albert

Alice och hennes mamma Ella har alltid levt ett extremt kringflackande liv. De har gång på gång tvingats flytta då oturen förföljt dem. Men så får de ett brev om att Alice mormor är död, mormodern som aldrig funnits i Alice liv men som alla vet vem hon var då hon gav ut en sagosamling om Hinsidan.
Nu borde oturen vara slut och de bosätter sig i New York. Straxt efteråt kidnappas Ella av mystiska varelser som verkar vara från Hinsidan och Alice ger sig ut på jakt efter henne. Det verkar inte bättre än att Alice måste ta sig till Hasselskogen, mormoderns hus för att där få svaren på alla gåtor.

Det här är en konstig bok och jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är konstigt bra eller konstigt dålig. Den börjar bra i alla fall, som en ganska klassisk YA-fantasy bok med en flicka som ska ge sig ut för att rädda sin mamma och till sin hjälp får hon en pojke som tydligen vet betydlig mer om Hinsidan än vad Alice gör. Jag kommer på mig själv att tänka att det var länge sedan jag läste en YA-bok och att det här nog kan bli ganska så bra. Men så plötsligt händer det något och jag vet inte riktigt om jag missar saker, men det blir helt plötsligt väldigt konstigt. Jag har svårt att hänga med i alla konstigheter jag kastas in i och är ett tag mer än lovligt förvirrad. Sen ordnar det till sig och jag är med på banan igen men då har boken tappat mig lite.
För mig stör berättelsens fart en del. Det tar halva boken innan vi närmar oss Hasselskogen och sen går allt i rasande fart och det känns som om det berättas lite hafsigt. Kanske är det meningen då det faktiskt är om en sagovärld det berättas - temat i boken och därför ingen spoiler - men jag tycker nog allt att andra halvan av boken kunde fått ta mera plats.
Så det blev en väldigt blandad läsupplevelse för mig. Jag gillar konceptet och idén men inte utförandet rätt igenom.
Så är ni redo för en spännande men något mystisk bok så tycker jag absolut att ni ska ta och plocka upp den här. För den är trots allt otroligt underhållande mitt i all sin konstighet och spänningen saknas absolut inte.

Hasselskogen får 3+/5 i betyg av mig. Extra plus till det grymt snygga omslaget.

Tack Modernista för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon & Bookoutlet.

Drakviskaren av Lovisa Wistrand

Iszaelda har i hela sitt liv haft ett enda mål och det har varit att döda förtryckaren Akares, en stjärnalv som har förrintat massor av alvsläkten i sin väg mot makten. Därför tränar Izsaelda i smyg på svärdskonst och bågskytte, detta trots att kvinnliga solalver inte får bära vapen. De ska istället använda sig av sin förmåga, en förmåga de får när det fyller 21. Allt börjar trilla samman runt Izsaelda den dagen då hon faktiskt inte får en förmåga, vilket är första gången det händer. 

Det är svårt att riktigt förklara vad den här boken handlar om men det är i alla fall alver, drakar, episka quest och spännande äventyr och lite magi. Precis vad en riktigt bra episk fantasy ska innehålla med andra ord. Och det är verkligen en resa som Izsaelda drar oss med ut på och det händer saker rätt i genom alla de 600 sidorna.
På det stora hela gillar jag vad jag läser. Det är som sagt väldigt spännande och jag gillar fantasirikedomen som finns rätt igenom hela berättelsen. Miljöbeskrivningarna är toppen och jag kan riktigt se världen framför mig. Däremot har jag bitvis lite svårare för språket som jag upplever lite naivt bitvis och för tillkrånglat bitvis. Där finns en vilja att leka med språket som jag upplever inte hade behövts för själva storyn är så stark och då drar språklekandet ner på helhetsintrycket vilket är lite synd.
Hur som helst är det en riktigt bra fantasy och jag ser verkligen fram emot att läsa andra delen.

Drakviskaren får 4/5 i betyg av mig.

Tack författaren och Whip media för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon & Bookoutlet.

Apollon Oraklets gåta - Rick Riordan

Att kraschlanda i en sopkontainer är kanske inte det bästa sättet att landa och en helt ny upplevelse för solguden Apollon. Men har man gjort sig till ovän med sin pappa Zeus så kan det bli så. Och det verkar inte bättre än att han har blivit förvandlad till människa och blivit av med alla sina fantastiska förmågor. Och inte nog med det, han blir genast rånad och misshandlad och till hans hjälp dyker det upp en 12-årig flicka vid namn Meg. Hur mycket ska man behöva stå ut med som människa egentligen?

Antalet Rick Riordan-böcker jag har läst nu börjar bli en hel del och även om jag kanske inte längre blir superöverraskad av hans böcker så blir jag i alla fall minst sagt road - fortfarande... I den här boken så får vi fortsätta följa den grekiska sidan av mytologin och även om vår bästa hjälte Percy Jackson bara är med på ett litet hörn så är han i alla fall med. Jag tycker det är bra att andra hjältar kan få komma fram och ta sin plats även om Percy fortfarande är min favorit.
I den här boken är det ju inte någon halvgud som är hjälte utan den nästan helt vanliga människan Lester Papadopoulos. Nästan vanlig säger jag för han var ju trots allt solguden Apollon för inte så värst länge sedan. Och vilken gud sen... snacka om självgod. Att lite akne och bristen på sexpack kan vara "the end of the world" är ju minst sagt skrattretande. Men det blir bättre. Att följa Lesters/Apollons inre resa är ju det boken i stora delar går ut på. Det och besegra nästa superskurk då vill säga.
Så.... Underhållande och spännande, kanske inte hans allra bästa men ändå väldigt höga betyg. Jag gillar vad jag läser och vill genast ha nästa del i min hand.

Oraklets gåta får 4+/5 i betyg av mig.

Tack Bonnier Carlsen för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon & Bookoutlet.

Visheten vaknar av Elin Säfström

Att vara tonåring är inte helt lätt. Det där med att gå och vara lite smått förälskad, hamna i vänskapskonflikter och samtidigt ta hänsyn till Plikten. Ja Plikten med stort P måste Tilda minsta sagt ta hänsyn till. Och nu verkar det inte värre än att trollen i Stockholm har något firande för sig som kan äventyra vändsynen hos människorna och detta måste Tilda och hennes mormor se till att hålla under kontroll.

Alltså... jag får återigen läsa en helt fantastisk bok om svenska naturväsen. Där är älvor, vittror, tomtar och troll i en salig blandning och med så stor fantasirikedom så jag fullständigt smälter. Jag älskar språket, beskrivningarna, humorn, ja helt enkelt de mesta med den här boken. 

Trollen får ta en stor del i de här boken och alla har vi ju en uppfattning redan innan om hur troll ska vara. Här är de precis sådana fast lite dummare, lite fulare och framför allt lite roligare. Det är väl kanske inte trollen i sig som är roliga men Tildas tankar om dem och de beskrivningar hon ger oss är väldigt roliga och vid dessa tillfällen skrattar jag högt.

Jag gillar också att jag får lära känna vittran lite närmare. Det är ett väsen som jag personligen inte har så stor erfarenhet av och då är jag ändå ganska så bevandrad inom naturväsengenren då jag tycker det är så roligt. Astrid Lindgrens vildvittror har jag i och för sig hört talas om men de är väsensskilda från vittran Storm som vi får lära känna i den här boken. Det där med att det kommer fram nya väsen som jag sen måste googla lite extra kring ger mig väldigt mycket i min läsning. 

Relationerna i boken är också intressanta. Jag blir ganska så glad medans jag läser att jag själv att passerat det där tonårsstadiet då man är egocentrerad, kär i tandrader och kompisarnas vara eller icke vara är hela ens existens. I den här boken tycker jag Tilda känns betydligt mycket mer sin ålder än i första boken och det gillar jag. 

Slutligen kan jag bara konstatera att jag hoppas att det kommer fler böcker om Tilda och alla rådare/naturväsen och att jag inte ska behöva vänta alldeles för länge.

Tack Gilla böcker/Lilla Piratförlaget för recensionsexemplaret.

Jag ger boken 4+/5 i betyg.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon & Bookoutlet.

Några snabba

Jag är så vansinnigt långt efter i recensionsskrivandet så nu får jag skriva några snabba recensioner.

Stenhuggarens dotter av Ewa Klingberg
Detta är sjunde delen i serien Släktet
Sissela och hennes far ger sig av mot Stockholm för att hjälpa till med utsmyckningen av kyrkor. Under vägen dit förlorar dock Sissela sin far så väl i Stockholm får hon hittar nya vägar att försörja sig. Tillslut hamnar hon i kungen och drottningens sällskap. Men hovet är en farlig plats att befinna sig under den här tiden. Bröder slåss mot bröder i kampen om tronen.

Jag gillar vad jag läser. Det är som vanligt spännande att läsa om Sveriges kamp mot det rike vi befinner oss idag. Jag gillar Sissela som karaktär samtidigt som det ibland kanske inte känns jättetrovärdigt för Sissela har tur och får verkligen vara den hon vill i ett Sverige som inte är så snälla mot sina kvinnor. Men på det stora hela en bra och intressant bok.

Boken får 3/5 i betyg.
Tack Historiska media för recensionsexemplaret.
Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon & Bookoutlet.

Falkens döttrar av Elvira Birgitta Holm
Detta är åttonde delen i serien Släktet
Ingrid och Ylva är tvillingar och döttrar till Sissela. Men de båda flickorna är så olika man kan vara. Ingrid är tryggt gift och lever ett lugnt och någorlunda stillsamt liv på gården. Ylva däremot är ett yrväder, går gärna runt i manskläder, vill inte gifta sig med sin trolovade och flyr därför från hembyn.

I den här boken är det mycket som händer och då framför allt kring Ylva. Ingrid som karaktär är inte jättespännande att läsa om, men Ylva sticker ut och är intressant. Kanske för att hon faktiskt är ganska så manlig i sin utstrålning och inte bara i det faktum att hon helst går i manskläder. Nej hon är egoistisk, hård och ganska så känslokall men på ett bra sätt. Jag gillar vad jag läser och sidorna flyger förbi snabbt. En relativt trovärdig bok som speglar en intressant tid i Sveriges historia.

Boken får 3+/5 i betyg av mig.
Tack Historiska media för recensionsexemplaret.
Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon & Bookoutlet.

En väktares bekännelser av Elin Säfström.
Tilda är en av två väktar i Stockholm. När man är väktare måste man se till så att troll, älvor och andra varelser sköter sig och inte exponerar sig för människorna. Men så när hon för tillfället väktar själv i staden, eftersom hennes mormor som är den andra väktaren tvingats åka till norrland så börjar det hända mystiska saker i staden. Barn och unga pojkar börjar försvinna och Tilda vet inte riktigt vad hon ska göra för att lösa problemen.

Den här boken tror jag banne mig är skriven just för mig. Det är som om författaren har tittat in i mitt huvud (framför allt när jag befinner mig på jobbet) och förstått vad jag vill läsa om och om mina tankar kring vad väsen är för något. Skulle författaren kunna tänka sig att börja jobba på samma förskola som jag så hade vi haft hur kul som helst med att lära barnen om svenska väsen.
Men skämt å sido så verkligen älskar jag den här boken. Den är väl ballanserad i hur mycket den bjuder på för att det ska vara precis lagom spännande och roligt på samma gång. Jag ser väldigt mycket fram emot att läsa nästa del.

Boken får 5/5 i betyg av mig.
Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon & Bookoutlet.

Etthundra mil av Jojo Moyes
Jess liv är inte precis perfekt. Sedan hennes man stack så räcker inte pengarna till hur mycket hon än jobbar. Dessutom är det inte lätt med en tonåring där hemma som inte passar in och som ständigt blir retad och ett annat barn som lever i sin egen värld av matematik. Men så dyker chansen upp att dottern får delta i en olympiad i matematik. Problemet är att de då måste ta sig ända till Skottland. Genom en slump så blir hennes arbetsgivare Ed den som får skjutsa familjen etthudra mil genom Storbrittanien, på små slingrande vägar. Här lär de känna varandra.

En het okej bok av Jojo Moyes. Ännu har jag inte läst något av henne som närmar sig Livet efter dig, men den här kommer nog trots allt på andra plats. Jag gillar den lättsamma tonen i boken och trots att livet är svårt för Jess så försöker hon alltid se det från den ljusa sidan. Visst är boken förutsägbar, men ibland behöver man en förutsägbar bok och jag hade inte plockat upp den om jag inte vetat vad jag skulle få. Så helt okej läsning för min del.

Boken får 4/5 i betyg av mig.
Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon & Bookoutlet.

Drakarnas dans av Geroge R.R Martin

Detta är femte delen i serien Sagan om is och eld så risken för spoilers är ganska så överhängande...

I femte delen får vi återigen möta Daenarys Targaryen, Jon Snow och Tyrion Lannister tillsammans med ett gäng andra karaktärer som vi inte fick möta i fjärde boken. Och det är jag så glad för då dessa nämligen är mina favoriter. Framför allt Tyrion.  Vi befinner oss inte heller så mycket i Västerros utan vi utlokaliserar oss till Mereen och till Muren först och främst. Men återigen är det maktspel i mängder. 

Så bra detta är... Jag bara älskar att få befinna mig i den intrikata och spännande värld som Martin har byggt upp, och jag blir bara mer och mer engagerad i historien och karaktärerna. I den här boken märker jag också för första gången en större skillnad från tv-serien. Det är karaktärer som inte har funnits med på tv som nu gör sig påminda. Till exempel är det ju Sansa Stark som gifter sig med den fantastiskt hatvärda karaktärern Ramsey Bolton, medans det i boken är en kompis till henne som blir förklädd till Arya. Tyrion möter heller inte Daenarys vilket jag tycker är synd och väntade på. Det kanske kommer i den efterlängtade sjätte boken när nu den behagar komma.
Jag har serien igenom sagt att jag faktiskt föredrar tv versionen framför boken vilket aldrig brukar hända, men efter denna femte del så är jag faktiskt lite osäker på vad jag ska tycker. De får nog komma på en delad första plats. Och jag är så förälskad....

Drakarnas dans får 5-/5 i betyg av mig. En liten reservation eftersom jag helt enkelt vill ha mer.
Måste tillägga att Harald Leander som läser upp böckerna gör ett utmärk jobb.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Barnbokstorsdag: Recension av Spionen på spökskolan

En dag blir Silas stucken av en geting i handen. När han ska se över sina skador upptäcker han att hans hand är borta, den har blivit osynlig. Detta är ögonöppnaren på en helt ny värd, för vaktmästaren Vingela på skolan där han går introducerar nämligen honom för skolans nattliga nyttjare - spökena...

Det här är en otroligt välskriven bok i min mening. Allt är noga genomtänkt och så otroligt medvetandegjort. Här får vi bland annat möta Silas mammor och rektor Vektor som är en hen eftersom hen är en gast. All denna medvetenhet är kryddad med en stor portion humor och ganska så mycket spänning. Boken i fråga tror jag hade passat alldeles utmärkt som högläsningsbok och tillsammans hade vi förmodligen kunnat få till massor av skratt och härliga diskussioner. Jag älskar karaktärerna - faktiskt varenda en för de fyller alla en funktion. Allra mest gillar jag nog dock Vingela för hon är så härligt tokig. Om det var något litet som jag kanske skulle vilja se annorlunda i boken är att jag som läsare hade velat följa med lite mer på lektionerna i spökkunskap. Just själva skolbiten i boken är lite flyktig medans spionbiten har fått mer fokus. Det hade helt enkelt inte gjort något om boken varit lite längre. Men utöver det så tycker jag otroligt mycket om boken och vill väldans gärna läsa fortsättningen när den kommer ut.

Författare: Jesper Lundqvist
Åldersgrupp: 9-12 år (något yngre vid högläsning)

Tack Olika förlag för recensionsexemplaret

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Kråkornas fest

Detta är del fyra i en serie och risken för spoilers är överhängande.... 😉

Det är nu någon form av bräcklig fred i Västeros. Den åtta år gamla pojken Tommen sitter på tronen i Kungshamn men egentligen är det hans mamma Cersei som styr. Detta gör hon med ränker och misstänksamhet. Samtidigt fortsätts det att intrigera i landet. Många är det som vill styra och som vill se rätt person på tronen. 

Jag skulle inte vilja säga att Sagan om is och eld är fantasy för nybörjaren. För jäklar vad det är mycket att hålla reda på och minnas. I just den här boken får vi följa (minst) åtta av alla de karaktärer som finns med. Åtta karaktärer som dessutom i boken ges nya namn för att skydda sig och då helt och hållet blir sina nya namn och karaktärer. Dessa i sin tur är sen inblandade och i maskopi med oräkneliga lorder, personer, damer, platser och figurer. Det är minst sagt en handfull att hålla reda på. Jag skulle vilja säga att jag har haft stor nytta av att ha sett tv-serien tidigare, och även om dessa inte följer varandra till punkt och pricka så känner man ändå igen sig så pass väl i handlingen så att det underlättar. Att dessutom ha ett ansikte till namnet gör att i alla fall jag betydligt lättare kan komma ihåg personerna.

Jag har också tyckt att det har underlättat för mig att lyssna på boken. Visst hade det i ett icke småbarnsliv även fungerat att läsa den, men just nu hade det aldrig fungerat. Då hade jag inte fått något sammanhang, vilket jag fått nu.

Men vad tycker och tänker jag nu om boken. Jo jag tycker helt enkelt att det är vansinnigt bra. Visst kan jag i den här boken sakna några av mina favoritkaraktärer, men de får jag i stället läsa om i Drakarnas dans och det är ändå rätt skönt att vara begränsad till Västeros och åtta karaktärer. Jag gillar att det är en så pass politiskt tyngd bok. Detta är fantasy som inte innehåller speciellt mycket magi utan här är det en medeltida värld som spelas upp för ditt inre, där vem som har makten är det absolut viktigaste. Faran som hotar i norr omnämns knappt i den här boken utan det är bara intriger, intriger, intriger. Cersei är intrigmakerskan nummer ett. Hon ser faror bakom varje hörn och är så maktgalen så jag har nog aldrig stött på en så maktgalen person i någon annan bok jag läst. Hon räknas helt klart inte till mina favoriter i boken, men jag tycker ännu sämre om henne i tv-serien. Däremot gillar jag Jamie, hennes tvillingbror. Och framför allt gillar jag att det börjar bli slitningar mellan de två. Jamie är betydligt mycket mer sympatisk, trots att han har ett rykte om sig som en icke trovärdig karaktär. Jag skulle vilja säga att han tvärt om är ärligare än de flesta och gillar honom skarpt. Jag gillar också Brienne, för även om hon är lite tafatt så är hon ändå rakryggad och ärlig. Arya gillar jag också... även om jag kanske inte riktigt gillar den väg hennes äventyr tar.

Oavsett om man gillar karaktärerna eller inte så tycker jag att detta är otroligt välskriven fantasy. Som sagt - absolut inte den mest lättlästa fantasyn för jag har aldrig varit med om en bok där det är så mycket att hålla reda på, men det är så snyggt gjort. Allt hänger ihop - en del är av mindre betydelse för det stora hela, men allt det gör det hela så trovärdigt. För jag kan faktiskt tro på den här världen. När jag läser så befinner jag mig där i Västeros, i Dorn eller Bravos. Och som ni säkert har hört - opålitligare författare får man leta efter, för man vet aldrig vad man får....

Kråkornas fest får 4+/5 i betyg (den är trots allt lite, lite för lång och någon person för mycket är omnämnd).

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Trollkarlen från Oz av L. Frank Baum

När en cyklon sveper in över Kansas förflyttas Dorothy och hennes hund Toto till det magiska landet Oz. Hennes högsta önskan är dock att ta sig hem till Kansas igen och därför ger hon sig iväg för att hitta Smaragdstaden, där den store trollkarlen bor och han borde kunna hjälpa henne. Längs vägen möter hon Fågelskrämman, Plåtmannen och Lejonet som gör henne sällskap. Men vandringen dit är inte helt lätt, många faror och hinder väntar längs vägen.

Egentligen hade jag tänkt läsa den fina utgåvan som Robert Ingpen har illustrerat och som B Wahlström ger ut. Men så råkade boken finnas på Storytel och jag fick för mig att lyssna på den där istället. Lite synd med tanke på illustrationerna men samtidigt är jag så fantastiskt glad att jag äntligen har läst/lyssnat på boken och kan lova att jag ska försöka läsa om den. För som jag älskade den här boken. Om den kloka fågelskrämman som inget hellre vill än att få en hjärna, eller den empatiska plåtmannen som inget heller vill än få ett hjärta, eller lejonet som inget hellre vill än ha mod. Och Dorothy som är så snäll, eller Toto, eller Oz själv. Ja, det finns absolut ingenting som jag inte älskar med boken.
Visst hade jag väl några små begrepp om vad boken skulle handla om tidigare för jag har faktiskt sett filmen även om det säkert är 20 år sedan. Men boken, som så många andra gånger, är helt klart något helt annat. Berättelsen är så varm och kärleksfull. Det kryllar av vänskap och fina handlingar och är precis så lättsam som en barnbok bör vara. Och det här att de måste besegra den hemska och elaka häxan Västan är för all del ett otäckt uppdrag, men det blir aldrig hemskt. Det löser sig så fint.

Ja enligt min mening så finns det absolut ingenting att inte älska med den här boken. Jag kommer definitivt att läsa den för dottern när hon blir äldre, och det är nog nu det är dags att börja samla kopior av denna vackra klassiker. För favoriterna kan man aldrig ha för många ex av.

Trollkarlen från Oz får 5/5 i betyg av mig.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.
Jag lyssnade på den via Storytel.
Den här boken är en av mina böcker i utmaningen 3x3, barnboksklassiker

Uppstigningens brunn av Brandon Sanderson

Ungefär ett år har nu passerat sedan Kelsier, Vin och deras gäng störtade Överstehärskaren i Luthadel. Men bara för att en tyrann är borta så är inte alla problem lösta. Nu ska ett nytt kungarike bildas, nya lagar och regler ska skrivas och dessutom är det inte helt lätt att lösa det när staden är belägrad av betydligt större armeér än de som finns tillgängliga i Luthadel. Elend Venture är kung och vid hans sida står Vin. Men det är inte bara stadens problem som oroar Vin, utan även dimman och tanken på Tidernas hjälte.

Det här är del två i Mistobornserien och vilken uppföljning han har skrivit Sanderson. Det här är fantasy när det är som bäst skulle jag nog vilja säga. Däremot ska man inte räkna med konventionell episk fantasy när man plockar upp denna. Det är liksom inte riktigt den känslan boken utsänder, inga drakar, inga druider som är mer eller mindre utdöda eller andra typiska element. Nej det här är politiska maktspel, det är frihetsrörelse, och det är intriger och ett eller annat slagsmål/slag. Det är en berättelse som svävar ganska mycket i gråzonerna om vad som är rätt och vad som är fel. Var det verkligen rätt att störta Överstehärskaren? Blev allt så bra som de hade tänkte sig?
Men visst finns det med en hel del typiska fantasyelement också. Där finns magiska varelser som vi absolut inte hittar i vår värld, så som Kandran vilket är ett fascinerande väsen. Eller så har vi Kolosserna som inte är så trevliga att tänka på. Och så finns de ju givetvis magi, och den magin är så väl uttänkt och logisk så jag kan inte annat än älska den. Det handlar nämningen om vissa utvaldas förmåga att använda sig av metaller.
Vad gillar jag då med boken. Mycket! är det enkla svaret. Mer konkret så gillar jag handlingen, intrigerna, karaktärerna, språket och magin. Vad gillar jag inte? Inget alls! Att inte sista delen är översatt ännu! Möjligtvis också det faktum att förlaget valt att dela upp boken i två vilket jag är minst sagt ambivalent till. Jag förstår varför men jag måste ju inte gilla det för det.

3 anledningar till varför Uppstigningens brunn är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Vin är förmodligen min favorit bland karaktärerna även om Breeze och Sazed inte kommer långt efter. Vin gillar jag för att hon faktiskt är den mäktigaste dimfödde som finns. Dimfödd är en person som kan använda sig av alla metaller medans många magiker bara kan använda sig av en enda. Inte nog med att hon är mäktigast. Hon är typ en miniliten tonårstjej, men det hindrar ju ingenting. Det är egentligen inte ens det faktum att hon är hjältinnan som gör att jag tycker så mycket om henne, utan jag gillar henne för att hon är analytisk och hela tiden funderar kring sin roll som dimfödd, vad hon kan använda sina krafter till, i vilken utsträckning hon är beredd att använda sig av sina krafter och var gränsen mellan gott och ont går. Hon är minst sagt en komplex karaktär och sådana gillar jag att läsa om.

2. Gåtan med dimman! Detta gillar jag väldigt mycket men jag tänker inte gå in närmare på det för då finns det riska att jag råkar avslöja något och det vill jag ju inte göra.

3. Relationen mellan OreSur och Vin. OreSur är en kandra, en varelse som tar sig an en annan död varelses/människas ben och på så sätt blir den andra. Både till utseende och sätt. Detta gör de dock inte helt frivilligt utan de binder sig till ett kontrakt och kontraktet är heligt för en kandra. Jag gillar den relation som just den här kandran och Vin utvecklar väldigt mycket.

Uppstigningens brunn får 5/5 i betyg av mig. På goodreads har del ett bara fått en 4:a av mig men det beror på att jag inte fick något avslut i den boken/delen, men som helhet är det definitivt en 5:a.

Tack Modernista för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och Cdon.

Gå vidare av Rainbow Rowell

Simon Snow är Den utvalde. Det är han som ska rädda hela trollkarlsvärlden från den elaka Tråken som försöker förinta all magi. Men Simon har det inte helt lätt när han dels försöker kontrollera sina krafter och inte explodera samtidigt som han ska sköta sista året på magiskolan Watford och hålla koll på sin ärkefiende och tillika rumskamrat Baz. Det är mycket helt enkelt. Men så visar sig Baz's mammas spöke för Simon och det leder till att han och Baz slår sig ihop för att ta reda på vem som verkligen mördare henne.

Det här är en bok som jag hört talas som väldigt mycket framför allt via booktube. Och just bokens ursprung är lite extra roligt då den allra först förekommer i vissa stycken som en fanfiction som skrivs av Kath i Fangirl av en serie som på många sätt påminner om Harry Potter. Jag har läst Fangirl så jag kände igen vissa av bitarna, men det är absolut inget måste att man har läst den boken för att läsa Gå vidare. Inte heller måste man läsa Harry Potter även om jag alltid rekommenderar att man gör det.
Till en början av boken tyckte jag den kändes lite mesig. Just det där fanfiction elementet var ganska så tydligt och du kastas in i handlingen när Simon och hans vänner ska börja sista året på skolan. Men ju mer jag läser och ju längre in i historien vi kommer - ju mer blir det sin egen historia och det är då jag verkligen börjar gilla den. Visst känns det bitvis som om författaren driver lite med det här med fantasy och magi men det gör ingenting - det är snarare charmen med boken.
Det här är också en bok om kärlek och helt ärligt är det den biten jag gillar allra mest. Författaren väljer att göra ärkefienderna till ett kärlekspar och jag gillar Baz och Simon så mycket för det. Framför allt kändes det lite extra aktuellt att läsa om det i onsdags när USA precis har valt en homofob till president. Jag är tyvärr överlag dålig på att läsa böcker med HBTQ-tema vilket jag känner att jag borde bli bättre på för jag gillar det när jag väl gör det. Det är befriande att läsa saker som är utanför ens egen norm, man lär sig så mycket då.

3 anledningar till varför Gå vidare är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Att boken som trots allt är lite av en parodi väljer att ta upp så otroligt viktiga ämnen, det tycker i alla fall jag är otroligt bra.

2. Rainbow Rowell kan verkligen det här med att skriva. Hennes språkval känns så otroligt medvetet tycker jag och det gör berättelsen otroligt bra och driven. Sidorna flyger förbi och jag har inte tråkigt en endaste sekund.

3. Slutligen så är det ju faktiskt en fantasy och som alla riktigt bra fantasyböcker så finns det drakar och magi. Mycket mer behöver ju inte jag för att falla pladask för en berättelse.

Gå vidare får 4+/5 i betyg av mig.

Tack Berghs förlag för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och Cdon.

Korpgudinnan av Elisabeth Östnäs

I den här boken kämpar Turid lite mera med sitt ursprung och vem hon är. Hon tillsammans med Frode och Unna ger sig iväg till Dyflin för att söka hjälp i kriget mot Varjagerna. Väl i Dyflin är allt annorlunda men samma på en och samma gång. Gudarna är lika varandra, men tillbes på så olika sätt. Människorna är det samma sak hos och Turid ser stora skillnader mellan fattig och rik och hon möter ett släkte som slåss och krigar lika mycket som varjagerna och danerna. Både Turid och Frode vill fly allt vad krig heter och Turid vill känna sina egna krafter och sin förmåga att tala med Freja igen. Så deras resa är inte slut.

Så nu har turen kommit till tredje och avslutande delen om Turid, vikingaflickan som jag har tyckt så mycket om att läsa om. Det är alltid svårt att skriva en recension på en serie där man slutligen läst sista delen. Man vill lovorda men samtidigt inte säga och tycka för mycket för jag tycker att alla andra ska läsa och själva bilda sig en uppfattning. Men några ord ska jag försöka få ner på denna boken och på serien i stort.
Den här precis som tidigare delar är otroligt spännande och intressant även om jag i just den här boken mer tycker det lutar åt en inre resa för Turid - just i det här att hitta sig själv och sin förmåga. Visst de reser mycket - från Ribe enda till Världens ände men det intressanta är när alla trosuppfattningar ställs mot varandra. De är alla accepterade på ett eller annat sätt men trots det så blir det konflikter av det hela. Vite Krist - Jesus - förekommer en hel del men även tolkningarna på hur man ska följa hans läror är redan här många och jag tycker det framställs så fint.
Karaktärerna är många och ibland när jag läser har jag lite svårt att komma ihåg de som nämns i tidigare böcker, men det går ganska så fort att minnas igen när jag väl är inne i berättelsen. Min favorit bland karaktärerna är nog ändå Frode. Han kämpar mycket med sin egen uppfattning av saker och ting och han gör det på ett lugnt och tryggt sätt vilket är uppmuntrande att läsa om. Han blir Turids trygghet i allt kaos som håller på runt omkring.
Jag tycker absolut att ni ska ta och läsa den här serien för den är så bra helt enkelt. Fängslande, lärorik och spännande.

3 anledningar till varför Korpgudinnan är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Lärorik på ett så otroligt fängslande och spännande sätt. Det märks att författaren har mycket kunskap om ämnet hon skriver om och då blir det så mycket intressantare att läsa.

2. Boken är för den lite yngre läsaren men det spelar ingen som helst roll för mig. Språket är sådant att det passar alla från ca 9 år och uppåt. Däremot så ska man veta om man vill läsa med lite yngre barn att serien och boken innehåller en hel del krig och dystra scener men jag ser inga problem i att läsa det för barnen så länge du läser det tillsammans med barnen.

3. Eftersom det är jag så måste jag ju nämna mytologiaspekten av boken. Det är så intressant att läsa om mytologi och religion och i den här boken är det så bra gjort. Ja i hela serien för den delen. Jag vill läsa mer....

Korpgudinnan får 4/5 i betyg av mig.

Tack Berghs förlag för recensionsexemplaret.

Tidigare delar i serien är Kungadottern och Krigstid.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och Cdon.

Beyond the Kingdoms av Chris Colfer

Obs! Det här är fjärde delen i en serie och recensionen kan därför innehålla spoilers. Läs på egen risk...

Alex är numera den nya Gudmodern i The Land of Stories. Men hennes tid som gudmor har kanske inte börjat på allra bästa sätt. Faktum är att man skulle kunna säga att det har börjat på sämsta sätt, med att hon gör sig ovän med de andra feerna eftersom hon vill jaga mannen med huva. Så istället få hon ge sig ut på den här jakten utan dem. Tur att hon då har många vänner och sin tvillingbror Connor. De upptäcker att för att stoppa mannan med huva måste de ge sig ut på äventyr som ligger bortanför det egna kungadömena - in i andra berättelser och sagor.

Äventyret fortsätter verkligen i och med den här boken och jag fortsätter att tycka jättemycket om serien. Att vi nu får förflytta oss bortanför sagolandet - till andra berättelser och klassiker tycker jag väldigt mycket om. Själva idén med hur barnen förflyttar sig mellan olika världar och dimensioner är något jag tycker extra mycket om i just den här fjärde delen. Det har skiljt sig en del hur barnen tidigare har kunnat ta sig till sagolandet men just det här sättet att förflytta sig tycker jag nog allra mest om hittills.
Det är som vanligt högt tempo, vi får möta många sköna och ganska så udda karaktärer och väldigt många som vi känner så väldigt väl - fast här får de många gånger nya personlighetsdrag. Som vanligt tycker jag väldigt mycket om den extremt egocentrerade Red - som i Rödluvan. I den här boken ska hon gifta sig och det går ju inte annat än att tycka lite synd om henne och förfasas med henne. Nya karaktärer i den här boken som jag tycker lite extra om är Peter Pan. Han görs verkligen barnslig och det passar ju honom utmärkt - för han vill ju som vi alla vet inte bli stor. Robin Hood stöter vi också på och helt ärligt påminner han inte det minsta om räven Robin Hood, eller Kevin Costner eller någon annan skådespelare heller för den delen. Jag har för mig att Mel Brooks har med honom i någon av sina filmer och det är väl kanske den varianten han är mest lik. Många karaktärer är det i alla fall att älskar och hata och roas av.
Jag tycker mycket om den här serien och ska väldigt snart plocka upp femte delen som redan står i bokhyllan och väntar. Förhoppningsvis hinner jag med den redan nu i november.

3 anledningar till varför Beyond the Kingdoms är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Variationen på karaktärer är absolut det bästa med hela berättelsen. Man förväntar sig att en person ska vara på ett speciellt sätt och du får något totalt annorlunda. Jag älskar det.

2. Idén med att få följa med till alla de här magiska platserna. Jag som läsare får verkligen resa hej vilt i den magiska värld som är böcker.

3. Helt enkelt för att hela läsupplevelsen får mig att må så otroligt bra och bli glad. Det är helt enkelt en riktig feelgood fastän den är i ett något annorlunda format mot vad man är van vid när man benämner en bok feelgood. Allt i den får mig att bli glad, från omslag till illustrationer till historien och karaktärerna. Allt.

Beyond the Kingdoms får 4/5 i betyg av mig.

Tidigare delar i serien The Land of Stories heter: The wishing spell, The Enchantress returns, A Grimm Warning.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och Cdon.

Högt spel av Leigh Bardugo

Kaz Brekker styr mycket av det som händer i Kaggen, hamn- och glädjekvarteren i Ketterdam. Han är en stigande stjärna i skurkarnas kvarter och han har skapat sig ett rykte om att vara både hänsynslös och grym. Till sin hjälp har han gänget Dräggen. En dag får han ett erbjudande om att genomföra en kupp, en kupp som om han lyckas skulle ge honom och hans kompanjoner 30 miljoner och trots att det är ett självmordsuppdrag så ger sig en udda samling karaktärer ut på det här uppdraget, med små förhoppningar om att lyckas och en hel del meningsskiljaktigheter mellan sig. 

Jag har sett och läst så många överväldigande recensioner om den här boken så trots att jag inte gillade Grisha-triologin sådär värst mycket så var jag helt enkelt tvungen att läsa den. Det ångrar jag inte en endaste sekund för det här är bra, ja till och med bättre än bra.
Jag har alltid funnit filmer väldigt fascinerande när jag får se någon form av väl genomtänkt stöt - detta ända sedan jag såg Blåsningen med Robert Redford och Paul Newman. En riktig gammal klassiker med andra ord. När den här boken då jämfördes med Oceans eleven så kände jag att det nu också var dags att läsa en bok på temat blåsningar och stötar. Och den här boken är verkligen precis det.
Boken absolut största styrka ligger i karaktärerna. Vi får följa fem olika perspektiv och deras inre resa i själva äventyret. För det är minst sagt en brokig skara människor, De har alla helt olika anledningar till varför de valt att följa med på det här uppdraget och för en del av dem ändras förutsättningarna längs vägen. Som läsare får jag så väldigt tydligt läsa om deras inre tankar och funderingar till varför de gör som det gör och hur de växer längs vägen, förändras och omvärderar. Det är fascinerande att läsa om. Och det gör också att jag gillar alla karaktärerna väldigt mycket och bryr mig om hur det ska gå för dem. Hade författaren valt att ha något färre perspektiv så har jag en känsla av att jag haft mycket svårare för en del av karaktärerna som utåt verkar väldigt distanserade eller helt enkelt bara för mycket. Däremot tycker jag kanske att det är lite konstigt att hon har valt att skriva ur fem perspektiv när det är sex människor med i gruppen. Mot slutet kan jag till viss del förstå det men inte riktigt.
Handlingen är också otroligt spännande. Och du kan aldrig riktigt lista ut vad det är Kaz Brekker har tänkt ut. Du tror att det är kört på så många sätt, men så dyker det upp en lösning som redan var uttänkt långt tidigare. Väldigt otippat och väldigt bra enligt min mening. Det kan kanske ses som lite för tillrättalagt ibland men jag köper det ändå med hull och hår.
Till en början upplevde jag att boken tog ganska så lång tid att läsa trots att det hela tiden hände saker. Det beror nog mycket på att jag längs läsningen verkligen får lära känna de olika karaktärerna och deras svagheter och styrkor. Sen mot slutet så ändrade jag dock lite uppfattning. Då, när man var mitt inne i själva upplösningen/stöten, ja då gällde det att hänga med för då gick det undan. Så pass mycket att jag inte alls kunde lägga ifrån mig boken för att gå och lägga mig och sova. Det är inte ofta jag ligger uppe till klockan halv två för att jag inte kan lägga ifrån mig en bok. Är oftast på tok för kvällstrött för det, men här gick det bara inte att sluta läsa. Tur då att jag inte var tvungen att stiga upp dan efter.
Nu har jag bara ett problem - hur fort kan jag få tag på fortsättningen.

3 anledningar till varför Högt spel är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Karaktärernas resa både i sig själva och i gruppen är av största vikt för den här boken och absolut dess största styrka. Det var länge sedan jag läste en så karaktärsdriven bok, framför allt på ett så himla bra sätt.

2. Jag älskar att jag får ta mig tillbaka till Grisha-världen som jag läst om i tidigare böcker, men samtidigt älskar jag att den nu blir till något mycket mer. Grishorna är fortfarande av betydelse för boken men magin spelar nu en betydligt mindre roll för själva handlingen. Och världen växer vilket känns väldigt postivit.

3. Jag älskar att det här är en ungdomsbok som inte helt snöar in på romantiska relationer. Visst kan man på vissa ställen ana romantik i luften, men det blir aldrig mer än den där lilla aningen. Den är viktigt och finns där men ändå totalt oviktig för handlingen.

Högt spel får 4+/5 i betyg av mig. Den är nästan en 5:a men något litet saknas för min del. Förmodligen fortsättningen.

Tack Gilla förlag för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och Cdon.

PAX: Pestan av Åsa Larsson och Ingela Korsell

Det närmar sig jul men julstämningen vill inte riktigt infinna sig i Mariefred. De som bor där har börjat märka av att det händer konstiga saker. Dessutom verkar det ha brutit ut någon form av sjukdom i staden som ingen vet vad den kan bero på. Folk börjar kalla den Pestan. I Viggo och Alriks liv är ingenting speciellt lätt som vanligt. Alrik är orolig för att Viggos många påhitt ska göra att Laylah och Anders inte vill ha dem längre. Viggo är mer upptagen av att försöka stilla alla dåliga samveten som äter honom som en taggtrådsorm inifrån.

Serien fortsätter att vara riktigt bra och det är med lite sorg jag inser att jag nu bara behöver invänta ytterligare tre delar.
Däremot skulle jag nog vilja säga att det här inte är den bästa boken i serien, snarare en av de sämre. Och konstigt nog har det nog mest att göra med att jag faktiskt inte blir så skrämd i denna som jag har blivit av tidigare böcker. Just Pestan som faller liksom lite i skym undan för det finns så många andra element som tar så stor plats. Samtidigt kommer det mänskliga psyket in lite mer i den här boken och det i sig är egentligen mycket mer skrämmande än övernaturliga varelser och hemskheter, men på något sätt så skräms inte jag lika mycket.
Men jag fortsätter att älska Viggo och Alrik och jag ser fram emot Vitormen som kommer någon gång i vår för som vanligt slutar boken med värst cliff-hangern.

3 anledningar till varför Pestan är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. För att det som vanligt är så vansinnigt spännande och jag vill inget hellre än att ta reda på hur problemen för Alrik och Viggo ska lösa sig. Jag blir så vansinnigt arg på hur vissa av de vuxna människorna i Mariefred utövar sina maktpositioner och hur de ser ner på Viggo och Alrik bara för att de är fosterbarn. Boken väcker helt klart känslor och jag tror att många barn kan känns igen sig i den utsatta situation som pojkarna befinner sig i. Det är så bra att det lyfts i litteratur som verkligen är riktad till barn.

2. Jag älskar de miljöer som beskriv i Mariefred och jag skulle väldigt, väldigt gärna vilja åka dit och spana in stället. Framför allt verkar det passa lite extra bra nu i kommande juletid.

3. Samtidigt som jag lyfter att det finns vissa fruktansvärda vuxna i barnens närhet så måste jag ju också göra precis tvärt om och lyfta Anders och Laylah som visar pojkarna att det faktiskt kan finnas vuxna att lita till. För det är minst lika viktigt.

Pestan får 4/5 i betyg av mig.

Tidigare böcker i serien är Nidstången, Grimmen, Mylingen, Bjärna, Gasten och Näcken.

Boken finns att köpa hos Adlirbis, Bokus och Cdon.

Olympens blod av Rick Riordan

Obs! Det här är en recension på sista delen i en serie och kan därför innehålla spoilers från tidigare delar.

Statyn av Athena Parthenos är nu återvunnen, men för den sakens skulle är inte våra hjältars uppdrag att se till så att jordgudinnan Gaia inte vaknar överståndet. Reyna och Nico tillsammans med satyren Hedge har fått i uppdrag att återlämna statyn till grekerna för att undvika ett krig mellan de grekiska och romerska halvgudarna. Samtidigt fortsätter resan för Percy, Annabeth, Jason, Piper, Frank, Hazel och Leo mot Grekland och Athen. Längs vägen är det som vanligt massor av monster som lurar och det är inte helt lätt att veta vem man kan lita på och vem som är fiende.

Den här boken var definitivt en av årets mera efterlängtade boksläpp och nu när jag har läst den kan jag inte låta bli att känna mig lite sorgsen. För nu är ju äventyret slut - över - finito. Som jag har älskat den här serien rätt igenom - och den här boken är absolut inget undantag. Att en sista gång få återknyta bekantskapen med alla mina favoritkaraktärer och vänner är väldigt skönt.
Det är som vanligt högt tempo, mycket humor och en hel del ny kunskap om grekisk och romersk mytologi. Precis vad jag vill ha. Vi får dessutom läsa ur många av karaktärernas perspektiv (precis som vanligt) och även om jag till och från väldigt gärna skulle velat ha Percys berättarröst så känns det inte mer än rätt att vissa andra hjältar får spela den stora rollen i just den här boken. Jag tror ju ändå att jag i framtiden kanske, förhoppningsvis kommer att få mer Percy.
Det finns som sagt många karaktärer att bry sig om och att älska. Ibland är de så många om man räknar in alla gudar (med dubbla identiteter), jättar, monster och andra karaktärer så man lätt kan bli lite förvirrad. Ibland måste jag stanna upp och tänka efter vilken just den skurken var. Men det gör ärligt talat inte så mycket. Det talar istället till läsarens intelligens - att författaren är övertygad om att du kommer förstå och gör du inte det så spelar det ändå inte så stor roll för hela berättelsen är en enda röra ändå. Våra halvgudar kommer ju inte ihåg allt de heller så vad spelar det för roll om inte vi gör det. Plus i kanten för sådant!

3 anledningar till varför Olympens blod är värd att krypa upp i soffan med:

1. För att jag som vanligt älskar den lite skruvade humorn som genom ord ger mig sådana fantastiska bilder i huvudet. Det finns ingen annan författare som lyckas så bra med det som Riordan enligt min mening. Hur skruvat det än är så lyckas han få mig att förstå genom att använda enkla ord och helt orimliga associationer. Och det får mig att skratta varje gång. Framför allt älskar jag hans beskrivningar av monstren för de är oftast allt annat än vackra.

2. I den här boken kan jag inte annat än att bry mig lite extra om de två karaktärer som jag tidigare kanske har känt varit lite av underdogs, nämligen Nico och Leo. De har kanske inte direkt varit i skymundan - men de har heller inte fått ta så stor plats som många av de andra hjältarna. I den här boken spelar de verkligen en väldigt avgörande roll. Över lag tycker jag att den här boken lyfter fram de hjältar som inte fått ta så stor plats innan och gör dem precis lika viktiga för uppdragets lyckande som de andra, typ Jason, Percy och Annabeth.

3. Att jag aldrig har tråkigt medans jag läser. Humorn nämnde jag i punkt ett men det är mer än den. För jag som läsare måste ständigt vara på alerten för annars kan det hända att jag missar något för det händer verkligen saker precis hela tiden. 470 sidor bara flyger förbi och jag har helt ärligt inte tråkigt en endaste sekund av dem. Det har jag inte tid med.

Boken får 5/5 i betyg av mig.

Tack Bonnier Carlsen för recensionsexemplaret.

Tidigare böcker i serien är Den försvunne hjälten, Den fängslade guden, Athenas tecken & Dödens port.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Bronsdolken: Krigarnas borg av Michelle Paver

OBS! Det här är femte delen i serien Bronsdolken och kan eventuellt innehålla spoilers från tidigare delar.

Hylas är nu tillbaka på Akea där hela äventyret började. Med sig har han Pira, men också lejoninnan och falken som har varit deras följeslagare under många äventyr. Nu verkar det som om sista chansen är här för att få tag på bronsdolken innan deras fiender Kråkorna tar över all makten i den grekiska övärlden. Men Hylas har också uppgiften att hitta sin syster Issi som han tappade bort, då för två år sedan när Kråkorna började sin invasion.

Ytterligare en serie avslutad (det har blivit några i år) och den här har jag hållit på med i många år. Det är alltid skönt att komma till ett avslut och jag tycker att författaren har fått till ett fullt tillfredsställande slut. Som vanligt är det fullt med fart rätt genom boken, vi får återknyta bekantskapen med en del karaktärer från tidigare böcker och Hylas och Pira varandra kommer varandra ytterligare lite närmre trots att de stundom tvingas ge sig ut på olika äventyr i berättelsen.
Issi får vi också börja knyta bekantskap med och det märks väldigt tydligt i hur berättelsen skrivs att hon och Hylas är syskon. Det gillar jag. Men som vanligt tror jag ändå att jag allra mest gillar djuren. Amok som lejoninnan heter har helt plötsligt blivit ett vuxet lejon och hennes beskyddarinstinkter har växt fram. Ecko (falken) har hela tiden varit överdrivet kaxig men hån börjar inse att samarbete är ganska så bra.


3 anledningar till varför Krigarnas borg är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Helt enkelt för att det är en spännande äventyrsserie för barn och unga som tar barns förmågor på allvar. Jag älskar ju dessutom när man faktiskt kan lära sig något av fiktion. Här är det om människors situation innan civilisationen i Grekland, innan de antika gudarna och allt det där som också är väldigt spännande.

2. Hylas och Pira är väl värda att läsa om. Framför allt tror jag att jag börjar gilla Pira lite extra, kanske för att jag just nu har ett par andra glasögon på mig som ser och tänker lite mer stark kvinnlig karaktär. Pira har äntligen på riktigt slagit sig fri från sitt förflutna. Hon vågar ta plats och stå på sig och på många sätt är det hon som räddar dagen i slutet, även om boken allra mest handlar om Hylas.

3. Vilket barn tycker inte om att läsa om djur. Uppenbarligen jag som vuxen också. Och jag älskar att läsa om Amok.

Bronsdolken : Krigarnas borg får 3+/5 i betyg av mig.

Tack Semic förlag för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.