Shadow and Bone

Det var inte ens en självklarhet att jag skulle plocka upp Shadow and Bone av Leigh Bardugo just vid det tillfälle jag gjorde. Egentligen satt jag och hade svårt för att bestämma mig för vad jag skulle läsa och bara läste de första sidorna i lite random böcker för att hitta rätt. Tydligen blev Shadow and Bone rätt för helt plötsligt hade jag läst  ca 30 sidor. Kan lugnt säga att boken fångade mig direkt.

Boken utspelar sig i Ravka, ett lite mer fantsyinspirerat Ryssland. Alina är soldat och karttecknare i kungens arme och när historien börjar så är hon och armen på väg över the Shadow Fold, ett stort område land där allt är svart och där de hemska varelserna volcra befinner sig. På vägen över går något fruktansvärt fel och Alina tvingas rädda sin vän Mal och då visar det sig att hon har speciella krafter, krafter som kanske kan rädda Ravka. Hon förs till huvudstaden där hon får lära sig att bli en Grisha, en sorts specialarme med magi-liknande krafter.

Som jag nämnt tidigare så fångade mig den här boken direkt från början, det går otroligt fort och läsa den trots en del väldigt nya ord som förmodligen ska vara inspirerade av ryskan. Jag gillar handlingen även om det däremot inte är så där värst ny. Lite bortglömd ful flicka ska rädda världen med sina väldigt ovanliga krafter, krafter som tydligen ingen annan har haft på väldigt, väldigt länge (kanske tusentals år vem vet).
Just det här med bortglömd och ful är tyvärr av ganska stor betydelse. Jag brukar inte reagera jättemycket på könsterotyper och liknande. Men tyvärr så blir det ganska tydligt i den här boken. Skönhet - och då framför allt för är Grisha är så otroligt viktigt. Till och med så viktigt så att det finns en speciell grisha som kan utföra magiska under med ens utseende. Alla, både tjejer och killar beskrivs som otroligt vackra. Det är bara Alina som till en början är så intetsägande så ingen kan väl lägga märke till henne. Hon är en ganska svag karaktär som i och för sig växer i boken och förmodligen vidare i serien, men till en början är det faktiskt nästan löjligt.

Trots detta lilla tråkiga med Alinas karaktär och de skönhetsideal som finns i boken så trivs jag i min läsning. Världen gör ju väldigt mycket att jag ska gilla den och språket som är så skönt flytande och som hela tiden driver historien framåt. Den är långt ifrån förutsägbar vilket jag gillar skarpt. Jag kommer plocka upp del två, och jag hoppas på karaktärsutveckling och att drivet fortsätter framåt.

Som en liten parantes. Boken har en mängd sjukt snygga omslag, bland annat detta som är bland det snyggaste jag sett.