Röta av Siri Pettersen

Detta är ett inlägg i bloggstafetten kring Röta som B Wahlström har.

Allra först innan jag börjar skriva det här inlägget så bör ni veta att detta är del två i serien Korpringar. Vissa spoilers kan förekomma. Om ni inte har läst Odinsbarn ännu så gör det och återkom sedan till den här recensionen.

Hirka gick in genom korpringarna och förflyttades. Hon försvann från Ymslanden och lämnade Rime kvar att ta hand om en värld i krig och oroligheter efter det att det visat sig att Siaren inte fanns. Rime har tagit sin plats i rådet och gör allt för att motverka det, och dess gamla traditioner.
Hirka stöter på helt andra problem. För det visar sig att det inte var helt problemfritt att komma till människornas värld. Även här känner hon sig utanför. För har man levt i en värld som befinner sig nära naturen är det inte helt lätt att komma till en plats där man äter äpplen som inte ruttnar och mat som är insvept i plast. Hon har i alla fall korpen Kuro med sig men han verkar sjuk. Men hon stöter i alla fall på en människa som verkar tro på hennes berättelser, och det är Stefan.

Som jag har längtat efter den här boken. Ända sedan jag läste Odinsbarn i våras har jag längtat och trängtat efter hur det ska gå för Hirka och Rime. Men var med viss fasa som jag såg fram emot boken. Jag ville ju så väldigt gärna att den skulle vara precis lika bra som den första och jag hade skapat mig själv sådana illusioner av boken så det var helt makalöst. Och sen när Siri Pettersen skulle dyka upp på bokmässan var jag helt enkelt överlycklig.
Höll boken måttet sen undrar ni givetvis. Och här måste jag nog tyvärr säga nej. Tro nu inte att boken var dålig - inte alls för den får fortfarande högsta betyg. Det är bara det där att det är så farligt att måla upp något så helt fantastiskt i sitt huvud och sen når det inte riktigt hela vägen fram. Det är dock inte långt ifrån. Jag älskar historien, jag tycker att det är så klokt det författaren har gjort när hon förflyttar Hirka till vår värld i modern tid. Jag älskar att det hela tiden är otippat och oförutsägbart och att jag inte under en enda sida vet vad jag ska förvänta mig. Okej nu var jag inte helt sanningsenlig för ibland kan jag gissa mig till vad som ska hända, men det är inte alltid det jag vill ska hända som händer. Hon går helt enkelt inte den rakt lätta vägen när hon skriver om denna komplexa fantasyvärld för oss.
Det jag kan känna att jag har lite emot boken är tempot i början av den. Jag fick inte riktigt igång drivet till en början och det drog ner handling lite. Boken är absolut handlingorienterad, men samtidigt är den också väldigt mycket karaktärsorienterad och jag kan tycka att dessa bitar blev lite, lite för mycket ibland.
Vad gäller karaktärerna så fortsätter jag att tycka väldigt mycket om dem. Hirka växer defintivt - från att varit väldigt förvirrad och liten i början av boken så kommer hon på sig själv med att faktiskt ta för sig mer och mer tills hon bestämmer sig för att hon och bara hon kan styra över sitt liv. Go girl! Rime tycker jag också om, men kanske på ett helt annat sätt. Han är så låst i sina tankesätt och det enda han faktiskt kan tänka på är Hirka - inte att han har en hel värld att styra över. Han hamnar i svåra situationer om och om igen och det är inte alltid han handskas med dem på bästa sätt enligt min mening. Förmodligen är det ändå det som gör hans karakatär så väldigt, väldigt bra.
Det kommer också in nya karaktärer som jag hela tiden har väldigt komplexa förhållanden till, men återigen är det detta som gör boken väldigt bra. Den blir mer trovärdig.

Förmodligen hade jag kunnat skriva hur många lovord till den här boken som möjligt och även om den är lite svagare än första boken och det faktum att jag blev lite besviken spelar liksom inte så stor roll i det hela. För det är fortfarande en vansinnigt bra bok.

3 anledningar till varför Röta är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Hur Pettersen lyckas att väva ihop två så vitt skilda världar och skapa en helhet på något sätt. Jag var lite skeptiskt till en början när jag hörde att Hirka skulle förflyttas hit till vår värld, men det fungerar perfekt.

2. Boken väcker hos mig frågor och funderingar till tron och framför allt trons kraft och vad som gör att människor vågar sätta sin tillit till en makt som man egentligen inte vet så mycket om. Hela tiden i boken funderar det kring vad som är gott och ont, rätt och fel och jag älskar det.

3. Små detaljer som egentligen är helt irrelevanta för handlingen tycker jag om. Till exempel finns det bara en ska som är bättre i vår värld än i Ymslanden och det är trosor som är små och sitter fast på rumpan, och inte korvar sig och snurrar runt kroppen när man sover. Jag är så förtjust i sådana där små detaljer för det är dem som på något sätt gör berättelsen verklig och karaktärerna mänskliga.

Röta får 5-/5 i betyg av mig. Minuset är egentligen enbart för att den inte riktigt levde upp till mina förväntningar som var lite högre.

Första boken i serien heter Odinsbarn och här kan ni läsa min recension av den boken.

Tack B Wahlström för recensionsexemplaret och för att jag fick vara med i stafetten.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Fler inlägg om boken tycker jag absolut att ni ska ta och läsa. Igår bloggade Hellre barfota än boklös om boken och i morgon tycker jag ni ska kolla in hos Old Adult reads Young Adult.