Hela det lilla samhället Björnstad skakades under förra säsongen av en fruktansvärd skandal. När det händer något i stadens hockeyklubb så påverkar det hela samhället. Och inte bara Björnstad, utan även grannstaden Hed, den värsta konkurrenten. Så när nu Björnstad och Hed ska mötas i säsongens första match kokar alla känslorna precis under ytan. Och när som helst kommer det att explodera.
Han har helt enkelt gjort det igen. Fått mig att gråta. Inte så mycket skratta den här gången, men tårarna har definitivt flödat. Det är återigen en väldigt mörk historia som först och främst är en berättelse om vad som kan hända när ett samhälle som inte är så stort, låter något vara viktigare än mycket annat. I det här fallet hockey. Den visar klart och tydligt på människans bästa och värsta sidor, hur lätt kärlek kan gå över i besatthet och sedan i våld.
Men allra, allra mest är det en berättelser om människor som på många sätt är ganska så vilsna i sin tillvaro, och som mycket har sin utgångspunkt i den skandal som hände i samhället i boken Björnstad.
Medans jag läser blöder mitt hjärta, och kanske framför allt för de unga männen. För Benji som hela sitt liv har fått brottas med sin identitet och som förlorat sin bästa vän. Han har hela tiden fått använda sin oberäknelighet och sitt våld för att få ta plats men innerst inne tror jag att han är ganska så rädd. Det blöder också för Bobo som är den snällaste man kan tänka sig och som så gärna vill vara någons bästa vän. Och så är det Vidar, han som haft den kanske svåraste uppväxten av dem alla och trots alla problem och strul har hjärtat på rätt ställe och som vet vilka värderinga i livet som verkligen betyder något.
Jag älskar att alla karaktärerna görs mänskliga av Backman. Man måste inte älska alla, till exempel kan det bitvis vara ganska så svårt att älska Maggan Lyt. Men med några få meningar gör han även henne till en människa, en människa som har motiv bakom sina handlingar.
Så medans jag läser och gråter så älskar jag dem alla. Jag får förståelse för människors olikheter och vikten av att de måste få finnas där. Gång på gång slås jag av orättvisorna som målas upp i boken, men så är ju livet, även om jag själv har haft turen att sällan få uppleva det. Det ger en perspektiv på sin egen vardag.
Boken är vansinnigt bra! Men med Backman mått mätt så är det här inte hans bästa. Det känns konstigt att ge en bok högsta möjliga betyg och ändå inte tycka att den är bäst. Grejen är att det finns ingenting i boken jag saknar. Det jag möjligtvis kan tycka är att han i vissa stycken drar ut lite på det hela. Han är glad för upprepningar och här kan det komma en eller två för mycket. Det drar inte ner betyget för min det, men möjligtvis lite av flytet i läsningen. Men jag struntar egentligen i det för jag älskar boken. Jag älskar karaktärerna. Jag älskar den mörka, mörka handlingen. Jag älskar orden och språket och liknelserna.
För att sammanfatta boken och dess handling och alla karaktärerna väljer jag helt enkelt att beskriva boken med ett ord. Gemenskap. Vikten av gemenskap, människans sammanhang i en gemenskap, grupptryck i gemenskap. Ja ni förstår...
Nu ser jag verkligen fram emot nästa del i serien. Inte för att jag inte fick ett bra slut på historien, men för att jag vill knyta ännu fler gemensamhetsband med alla som jag har lärt mig att tycka så väldigt mycket om.
Vi mot er får 5/5 i betyg.
Tack Forum förlag för att jag fick läsa och recensera boken.
Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon & Bookoutlet.
Längtar också efter nästa del!
SvaraRaderaSer väldigt mycket fram emot den.
Radera