Den här veckan tycker jag att Kulturkollo överträffar sig själva. De tar upp ett fantastiskt ämne som behöver lyftas och de försöker göra något positivt av det hela. Syrien är ämnet och här ska det lyftas fram allt som är positivt, inte det eländiga för det hör vi nog av i vanliga fall.
Däremot blir det inte helt lätt när det kommer till veckans utmaning. Vad vet jag om Syrisk kultur eller överhuvud taget om Syrien som land. Inte något alls skulle jag vilja säga så den biten får jag nog lägga lite åt sidan. Jag får nog helt enkelt koncentrera mig på människorna - för dem har jag mött.
Jag känner mig jättetacksam att jag får jobba på en förskola där vi på ett litet sätt kan få vara en hjälp in i samhället för dessa underbara människor som kommer till Sverige utan ett språk för att göra sig förstådda på. Det är inte helt lätt att möta nyanlända, men så lärorikt det är. Jag har mött många föräldrar och många barn och jag har både en och två gånger fått skämmas över de förutfattade meningar som jag inte trodde att jag hade. Till exempel när vi mötte en kvinna som berättade att hon i Syrien jobbat som DJ. Eller barnet som i början var så otroligt ledset men när vi försökte använda google translate för att berätta att vi nu skulle äta mat skrattade så han tjöt. Jag undrar än idag vad den där dumma datormaskinrösten sa, men kul var det uppenbarligen och förmodligen inte speciellt rätt, men vi använde oss av de medel vi kunde komma på.
Jag måste säga att alltid, alltid, alltid har vi på min arbetsplats blivit bemötta på ett helt fantastiskt sätt av dessa människor. De är ödmjuka, de vill lära, de vill anpassa sig. Därför blir jag så ledsen när jag hör om alla människor som verkar tycka det motsatta. Var ifrån får ni den uppfattningen? Är det från social medier eller har ni verkligen mött människan i fråga? Nu är inte jag den som vill dra alla över en kant och jag vet att rötägg finns det överallt i världen och man kan absolut inte älska alla. Men personligen har jag aldrig mött på hinder förutom svårigheten att kommunicera. Vi pratar trots allt två språk. I övrig är vi alla precis lika.
Vad fint du skriver om dina erfarenheter. Alla ni som jobbar i barnomsorg och skola gör en jätteinsats. Och google translate, det har vi skrattat åt många gånger :D
SvaraRaderaJag tror verkligen att vi inom barnomsogen och skola gör ett viktigt jobb precis som du säger. Och inte bara för barnen utan jag tror att det blir en viktig mötesplats för föräldrarna också. Det finns så mycket man har fått hjälpa dem med.
RaderaOch som sagt, google translate - kan man annat än skratta.