Några tankar en söndag

• Den här veckan har det varit väldig mycket som varit väldigt positivt så jag känner att jag har tankat på massor av positiv energi. Men allra, allra bäst är nog ändå den där lilla filmsnutten jag fick av syrran som sms i morse föreställande en liten donna på 8 månader som för första gången går med sin gåvagn och smäller av ett leende som kan få vem som helst att smälta när hon inser att hon går själv. Det är så man blir tårögd.
• Det där med sidantalet i en bok kan verkligen luras. Som jag har skrivit tidigare tror jag eller så kommer det i recensionen av Offer utan ansikte så bär det ibland emot lite att plocka upp en bok på 600 sidor. Sen visar det sig att boken bara flyger förbi och 600 känns snarare som 200. Sen finns det de böcker där allt är precis tvärt om. Läser just nu Advokaten av John Grisham och den är knappt 400 sidor lång, ser mycket kortare ut men det tar vad som känns som flera timmar att enbart läsa 50 sidor. Jag kommer absolut ingenstans och det är lite frustrerande. Sen är inte boken dålig. Det handlar liksom inte om det.
• November är ju här nu... och för en gångs skull har jag längtat efter den här månaden. Men den är absolut inte den roligaste månaden att titta på inifrån sitt fönster. Snacka om att den här veckan i stort sett har regnat bort. Det är aldrig ljust, vinden viner och regnet smattrar kallt. Men det är ju i alla fall tur att man då får hålla sig inne och drömma om en tid när det är dags att börja sätta upp adventsljusstakar i alla fönster. Och baka lussekatter. Det har jag faktiskt tänkt göra i veckan som kommer. Kanske lite tidigt men det känns tryggast att göra det nu i förväg så jag inte riskerar att bli utan.
• Nästa vecka är det dags för den där händelsen som på ett eller annat sätt får världen att hålla andan lite grann. I alla fall jag fasar över det där valet som ska gå av stapeln på tisdag. Det finns så mycket som kan sägas om denna händelse, men jag är inte helt insatt för att ge mig in på en diskussion. Jag tror mig bara veta att med fel utgång så kan det med största sannolikhet sluta i katastrof och det vill jag inte vara med om. Det är något som verkligen skrämmer.
• Tillbaka till böckerna. Varför ska det vara så att det just nu finns så väldigt många böcker som jag vill äga och lägga vantarna på medans det i samma stund har varit dags att inse det där med att leva på en något mindre budget på grund av föräldrapenning. Hur ska detta kunna gå ihop undrar jag. Det börjar i alla fall bli dags för om man inte kan grunna lite på en julklappslista till sig själv. Blir också påmind om att det verkligen börjar bli dags att ta tag i det här med att bestämma vad man ska handla till alla andra i julklapp också. 

Nog med svammel den här veckan. Nu ska jag försöka sätta mig och läsa ut Advokaten och övertala mannen att det börjar bli dags att laga mat. Ha de gött så syns och hörs vi....